Oj oj oj.. nu sätter tävlingssuget igång i mitt huvud. Tävlingssäsongen drar ju igång snart igen. Anmälningarna hopar sig redan; TEC 100miles, Lidingö Ultra 50km, Stockholm Marathon, Vätternrundan, Jättelångt (kanske), Berlin Marathon osv.

Men vet ni vad nu då.

Jo.. helt plötsligt börjar skallen leta efter mer. Läääängre lopp. Utanför Sverige.

Jag vet att för många tävlingar förstör en.. och ja, jag ska inte satsa hundra på alla mina lopp (jag vet att ni inte tror mig) utan jag älskar ju mest ”upplevelsen” som ett lopp kan ge. Just då är ju ultraloppen sannolikt ännu mer upplevelse-mässiga (eller vad vet jag, som aldrig ens sprungit ultra).

Men 50km genom Emilia-Romagna i Italien känns som en upplevelse man inte borde vara utan.

Skit också, hur jag än gör får jag inte in det i varken tävlings – eller jobbschemat. Dumma 25:e april.

Åh jag vill så gärna.

Ska fortsätta leta. Kanske hittar jag något litet lopp senare i sommar istället. Så kan jag besöka lite Italien-polare i samma veva.

Om inte annat så får jag väl lubba iväg en weekend och köra Maratona Lago Di Garda, ett marathon runt Gardasjön – som jag har tänkt på i ett år nu. Får man springa 2 varv?!

… och när jag ändå håller på kan jag nämna att jag råkade börja kolla flyg för att åka till Perugia omgående och springa ett ultralopp runt sjön Trasimeno i centrala Italien (som går i helgen ;) .. nära där jag pluggade italienska för ett par år sedan. Jag vill jag vill jag vill!!

Världens är verkligen full av möjligheter.

Som min vän Suss skrev igår. Drömmar är bra. Att förverkliga dem är bättre.