Förr räckte en solstråle men inte ens en fullt strålande morgonsol fick upp mig i morse. Är tröttare nu än någonsin om jag ska vara ärlig, bara att bita ihop och vänta ut. Men det är frustrerande när man vill så mycket och kroppen inte svarar, även om man vet varför.

Lätt jogg hem från jobbet blir det i alla fall garanterat, och snart sk jag vara igång på riktigt. Nu får istället löparskorna åka med på pendeln.. Fusklöpning?