Fantastiskt hur kul det är att springa i värme, man svettas som aldrig förr!

Hade inga ambitioner på tid när jag mötte upp goa Julia och avverkade 9 st svettiga men ack så trevliga kilometer runt sjöarna.

Hem och plocka ryggan och ytterligare 3 st svettiga kilometer hem till päronen för att fira pappa. Transportlöpning for the win.

Maten är fantastisk och snart är det tårta, vilken supervecka!

Tack för ikväll Julia :)

Det är nästan läskigt att säga att ”jävlar vilken form jag är i” för då känns det som om motgångarna kommer på posten. Man ska aldrig bli kaxig liksom..

Men jag kan inte låta bli. Kroppen svarar så vackert just nu och resultaten kommer. Alla lååånga distanser har till slut byggt en tålig, stark och stabil kropp. Precis som jag vill ha den! Yes! Supermaskinen!

Om det är något som verkligen får en att må bra så är det just det, att man känner sig tillsfreds med formen. Jag är mer än nöjd med formen för nuvarande – och då menar jag inte formerna – utan kapaciteten förstås!

Det känns som om mil efter mil bara ligger vid mina fötter. Längtar ofantligt mycket efter Gränna 300, när jag och Suss springer mellan Södertälje och Gränna, bara känslan fortsätter och hänger på.

Jag har inga skadekänningar och jag känner mig inte uttömd trots nästan 190mil löpning under årets första hälft, och nästan 255h träning allt som allt. Alla timmar har istället byggt upp mig sakta men säkert, och snart ska jag få skörda frukten. Svetten som har runnit har varit värd det..

En gång under 2008 såg jag en skylt ”Kom i ditt livs bästa form” och det var året efter min överträning. Jag kunde inte ens springa 5km. 2 år innan sprang jag Lidingöloppet och Marathon. Då trodde jag aldrig att jag skulle komma i bättre form än tidigare.

Men äntligen, äntligen, har jag kommit i mitt livs bästa form igen – och det känns fantastiskt !

Lyckades till slut få upp Järnmannen imorse… han hade bara glömt bort att det var hans ide att träna simning denna morgon.

Så till slut kom vi upp och iväg 05.35, en helt OTROLIGT tidig morgon för att vara oss. Vi promenerade 4km via en fantastiskt vacker Sundbybergs strand och jag funderade på varför jag inte var upp och promenerade oftare?

Piggare krabater än tidigare mötte vi Huvudstabadet där han plaskade i vattnet och jag vände tillbaka med mp3n I öronen.

Väckte sakta men säkert löparbenen som var lite sega från gårdagens intervaller, men det gick att springa – dock inte snabbt, men jag försökte knappast ;) för mig är det en bragd att springa klockan 06.20!

Mysiga 5km morgonlöpning blev det till slut i långsamt tempo och nu är jag BRA MYCKET piggare än vad jag brukar vid sju på morgonen.

Dags att duscha och vidare till jobbet. Efter jobbet blir det lite lätt distans i toppensällskap och sedan bär det av att fira farsgubben som fyller 55år idag. Congratulazioni babbolito, come sei giovani ;)

Ha en toppendag allihopa!

Jajamen, idag gick det fortare än på evigheter! Så nu är alltså intervallDuracellen tillbaka (eller pånyttfödd kanske?)

Först 6km lätt löpning i 25gradershettan. Tvingade mig själv att springa långsamt i 6tempo men benen ville bara enkelt spatsera snabbare, och 5.52farten kändes jättelångsam – formen är god med andra ord!

Uppv 6km, 35.13, 5.52tempo

Sedan dags för intervaller på Sundbybergs IP i snabbpjucksen med SnyggMia och hennes supergoa vän Carro!

Planen var 12*400m (45s gå/ståvila) och med tanken på hettan sa vi innan att vi skulle vara nöjda om vi låg runt 4fart.

Ställde in intervallprogrammet på klockan och insåg därefter att jag inte såg någon fart så det var bara att köra på känsla!

Vi flög fram i början men snart fick vi börja slita, dock försvann intervall efter intervall ganska snabbt. Vi maxade inte men körde rätt så hårt. Dock tjänade vi massor på att vi låg och körde ihop, då vi pushade varandra jag och Mia, och även Carro när vi passerade henne (hon körde egna 200ingar).

En hel del svett och slit senare fick vi se klockan som visade att vi hade kört rätt så mycket hårdare i hettan än tänkt ;)

Tempo intervaller: 3.44-3.40-3.37-3.36-3.32-3.22-3.25-3.28-3.33-3.40-3.33-3.33!!

Fantastiskt första intervallpass! Aktiv tid: 17.05, distans 4.8km.

Så känslan är GOD just nu!!

Jag känner verkligen det, formen är här! Jippi!

Trots söndagens 4milare och gårdagen distans så blåser vi på i 3.30 fart – yes!

Stort tack Mia och Carro för ikväll, det var superskoj!!

Sakta men säkert höjer jag upp kvaliteten i träningen just nu. Distanspassen går snabbare och likaså långpassen. Försöker lägga mer och mer fart bakom fötterna.

Ikväll är det då dags för intervaller. Närmare bestämt 12x400m. Fart ? Någonstans kring 3.50 hoppas jag. Vi blev några stycken som kör i hettan och vi kommer att få slita.

Men det är det som krävs nu. Sub 3.23 på maran är väl knappast något jag kommer få gratis. Hoppas kunna träna på riktigt hårt hela juli månad innan den EFTERLÄNGTADE semestern kommer (v. 30.. för långt bort) och det är ultralöpardags på riktigt med SwissAlpine och Gränna300-löpningen.

Så kombinationen intervaller, långlopp, ultra, svett och tårar ska nog koka ihop mitt livs form i höst hoppas jag ;)

Nej inte idag i alla fall. Idag sov jag nästan till kvart i åtta, en riktig sovmorgon. Sedan blev det pendelstrul och så nu är jag på långprommis till jobbet. 20graders värme, man klagar inte ;)

Jag gillar verkligen att träna på morgonen när jag väl får till det, samma sak med kvällsträningen – men jag är och kommer alltid vara en ”dagsmänniska”. Jag älskar att träna från kl 10.00 till 16.00. Hela dagen, mitt på dagen, i värmen. Fantastiskt. En riktig helgtränare. Inte den där som smäller in en mil mellan tvättstugetiden och middagen.

Men jag kan inte låta bli att inspireras av riktiga morgonmänniskor som Suss och Sandra, småbarnsföräldrar som avverkar långpass innan en annan (dvs jag) har hunnit gå upp. Fascinerande kvinnor.

Vad är du, morgon – kvälls eller heldagsmänniska?

Efter en riktig vilodag igår (kör aldrig aktiv vila -snarare oaktiv vila…) var det då dags att se vad 4mila-benen kunde prestera direkt här på tisdag. Då intervaller planeras till imorn så var tanken ett hyfsat distanspass med SnyggMia.

Jag hade skojat och beställt 15km a’ 5.20fart men när vi möttes upp stod temperaturen på 25grader hetta så jag hade nästan räknat bort det.

Men vi fick ihop det ändå! Vi snackade och pustade där i värmen om vartannat och irrade bort runt Hagaparken och hade det trevligt i strax över 5fart.

Jag kände väl egentligen inte av 40km’arn från söndagen heller, fantastiskt!!

Men hur kan det inte gå bra med grymma Mia?! Vi slet och hade det bra i spåret, men fortfarande med krut inför morgondagens intervaller :)

Sista km gick snabbast då jag lovade istider på 7eleven efter denna heta distanslöpning, väl förtjänat!

Summa: 16km, 1h24min, tempo 5.15
+ nerjogg 4km, 23.18, tempo 5.50

En fin rund 2milare denna varma tisdag. Tack för ikväll Mia!

Hoppas ni andra också har det bra!!

Den dyker alltid upp när jag minst anar det. Den där ironman-febern. Men det är inte så konstigt kanske när man hänger med massa folk som talar triathlon. När man är tillsammans med en IronmanAlex och hänger med en TriathletThomas.

De senaste dagarna har jag bara tänkt triathlontankar hela tiden. Nej, det kommer inte bli någon Järnmannen för mig iår (svenska motsvarigheten till Ironman), men det växer inombords hela tiden, 2012 – är det året jag gör en Ironman?

Om jag ska vara lite kaxig så tror jag nog att jag skulle fixa den idag (det skulle inte vara vackert.. men ändå) bara jag klarade av simningen. Förbannade usla sport, den enda verkliga anledningen till att jag fasar triathlon. 

Men jag kan inte låta bli att bländas av snygga dräkter, snygga cyklar och snygga atleter. Jag – vill – också. Ironman. Ajjjrånmään. Har man ju ändå tänkt förr, när man var en liten sak, då tänkte man på ironman.

Men samtidigt så blir man bra på det man tränar, och jag tränar ju bara löpning. Löpning är det jag verkligen har en chans att bli riktigt bra på. Men ändå. Ajjjrånmään. Det är stort det också. Dumma inspirerande sport.

Alexander ska snart anmäla sig till Ironman i Frankfurt inför nästa år. Ska man vara dum eller vad? 5000kr. Höhö.. ingenting alls för en ”dum grej” ?

Tänk sedan om ett år när jag sitter med ångest och undrar ”hur jag tänkte?!”