Det är nästan läskigt att säga att ”jävlar vilken form jag är i” för då känns det som om motgångarna kommer på posten. Man ska aldrig bli kaxig liksom..

Men jag kan inte låta bli. Kroppen svarar så vackert just nu och resultaten kommer. Alla lååånga distanser har till slut byggt en tålig, stark och stabil kropp. Precis som jag vill ha den! Yes! Supermaskinen!

Om det är något som verkligen får en att må bra så är det just det, att man känner sig tillsfreds med formen. Jag är mer än nöjd med formen för nuvarande – och då menar jag inte formerna – utan kapaciteten förstås!

Det känns som om mil efter mil bara ligger vid mina fötter. Längtar ofantligt mycket efter Gränna 300, när jag och Suss springer mellan Södertälje och Gränna, bara känslan fortsätter och hänger på.

Jag har inga skadekänningar och jag känner mig inte uttömd trots nästan 190mil löpning under årets första hälft, och nästan 255h träning allt som allt. Alla timmar har istället byggt upp mig sakta men säkert, och snart ska jag få skörda frukten. Svetten som har runnit har varit värd det..

En gång under 2008 såg jag en skylt ”Kom i ditt livs bästa form” och det var året efter min överträning. Jag kunde inte ens springa 5km. 2 år innan sprang jag Lidingöloppet och Marathon. Då trodde jag aldrig att jag skulle komma i bättre form än tidigare.

Men äntligen, äntligen, har jag kommit i mitt livs bästa form igen – och det känns fantastiskt !