..och då menar jag inte ökad kondition etc. Utan jag menar fördelen med att träna mycket jämfört med att tävla mycket.

Fördelen är att man vilar tävlingsskallen.

Jag tror inte att man har råd att maxa alla lopp, varken fysiskt eller mentalt. Den mentala påfrestningen är viktig att tänka på; för maxar man allt kommer huvudet till slut knappast vara med på att pusha så hårt varje gång. Tävlingsskallen kan också överanvändas..

Iår har jag verkligen tävlat sparsamt; och då menar jag inte antal lopp – utan antal lopp jag har satsat på. Det är egentligen bara 2 stycken; SM på 100km och Stockholm Marathon. Visst krävs det tävlingsskalle att springa SwissAlpine 79km på 10h, eller att ställa upp i marathonlopp efter marathonlopp – men – dessa lopp har inte maxats på något sätt. Jag har hela tiden spelat på ett tempo som jag vet kommer att ta mig in i mål.

När jag maxar däremot, då försöker jag ligga på en nivå som knappast garanterar att jag kommer över mållinjen..

Så tävlingsskallen är sparad och huvudet är fokuserat på Berlin Marathon den 25 september.

Världens snabbaste marathonbana. Årets satsning.

Så snart september kommer så kommer jag börja fokusera mentalt på loppet, och när väl loppet kommer så kommer jag ge absolut allt jag har. 3.23 vore ju en dröm.

Tur att jag ha sparat tävlingsskallen för i år, för på starlinjen är det bara att ge allt.

BRING IT BERLIN;)