Lammsjön – Nävekvarn 57km

Hundra kilometer jämnt, fyfan vad gött! ;-)

Åh vilken fin dag mina vänner! Vi fick verkligen en otroligt fin väderlek (i kompensation?) jämfört med gårdagen. Bara morgonen med frukost på altanen och knallblå himmel, yes!

Vi rullade iväg sakta men säkert och hade egentligen bara målet Nyköping efter 30km där det skulle vankas lunch. För helt ärligt, det hände inte mycket mellan Nyköping och Lammsjön..

Men vackert var det och jag roade mig hela tiden av att Suss fick lite fnatt då och då ”hur kan jag INTE vara trött?! 12km känns som naada!”

Haha.. Precis som jag faktiskt lovat henne. Eftersom vi promenerar uppför, tar ingen notis om tiden, njuter av utsikten och varandras sällskap och bara ÄR i nuet så går det toppen, och framförallt framåt ;)

Efter en liten jordnöts- och elektrolytpaus med fantastiskt utsikt så rullade vi vidare i solen.

.. Och snart är en halvmara i hamn, och precis då kommer en snabb racercyklist, och precis när jag ska hälsa så ropar cyklisten ”Bra Miranda, heja heja!!” och passerar. Om man hade en videokamera på mig och Suss då hade man garvat, vi tappade hakorna i golvet. VILKEN CHOCK?!! Vad är oddsen?? Ute i ingenstans på Nyköpingsvägen!

Det visade sig vara Peter som hade valt att komma ut och heja på oss då han läst om äventyret på bloggen.

TACK PETER! ditt hejarop gjorde hela vår förmiddag, jättekul :-)

Peppade och med nya krafter bar det väg hela vägen till Nyköping i den motiga motvinden. Men fram kom vi, och verkligen i behov av påfyllning.

Det blev en Statoil-lunch; calzone, läsk, frukt, bulle och massa kaffe. Vi var där i evigheter ;)

Men så, dags att sätta igång benen igen!

Relativt enkelt gick det några 8km och vi var glada, fast lite omplåstrande blev det minsann..

Sedan så tyvärr är vi ganska ömma båda två i vänster fotled pga snedbelastning i väggrenen, fastän vi försökt springa på så jämnt underlag som möjligt. Min vän Staffan hade så rätt när han varnade för det här, och efter ca 42km så började vi springa på ”fel” sida för motsatt belastning. Kanske lite mer sådant imorn.

Vi promenerade lite mer ikväll eftersom vi inte ville reta upp gnället i vänsterfoten, men höll oss vid gott mod och gott humör. Det finns ingen annan jag kan springa så långt med och skratta med fasiken hela tiden.. ;-)

Suss var så orolig över distansen men vi tog oss sakta sakta framåt. Sista milen var lite lång då Suss hade lite känning men hon är superstark och duktig, och jag har sagt det hela tiden – hon kommer att klara det med ett leende!

Slutligen efter veckans längsta löpdag så kom vi fram till Hamnkrogen med 40min marginal innan stängning, och tur var väl det då allt annat var stängt. Här blev vi ompysslade med världens bästa Hamnkrogsmat!!

Fyyfan vad gott!!!!!!!

Kära vänner, ingen mat blir godare än den mat man får efter 57km löpning. SÅÅÅ GOTT!!!

Så 2 dagar och 100km. Det tackar vi för ;)

Status förresten, det rullar på fint. Min kropp tycker om rörelse misstänker jag.. Hihi..

..och tack för all pepp via bloggen och Facebook! Det värmer och håller två löptokar glada!