Jorå, vi har sprungit idag med ;-)
Dagens mål var Ödeshög – ”ungefär” 47km visste vi. Vi visste också att det skulle ta en himla tid och hade egentligen inte siktet mer inställt på att vara på plats innan Ica-butiken stängde kl 20. Visst låter det crazy?!
Men det skulle få ta tid; det var helt okej. Bara efter 5km så behövde Suss fler skavsårsplåster så jag passade på att njuta av solen med en kaffe. Det hela genomsyrade verkligen hela dagen – no stress. Jag var väldigt tydlig med Suss om det då hon kände att hon ”sinkade” mig; men så var verkligen inte fallet. Jag kommer aldrig till Gränna utan henne, så ÄR det bara. Dessutom ser jag hur hon sliter och både beundrar henne och lider med henne.
Ytterligare ett stopp på vägen innan lunch fick bli Mjölby där vi smällde i oss fantastiska chokladbollar och drack kaffe och elektrolyter; en trevlig kombo!
Så med andra ord började vi tanka energi tidigt, och tur var väl det så varmt som det var. Ett inlägg kommer komma snart om hur vi jobbade rent praktiskt med att få i oss enegi, samt även hur vi lade upp både dagen och prylarna vi tog med oss.
Våra ben har ju fått nöta en del nu, och det känns. Har man dessutom ont som Suss så är det knappast en dans att ta sig fram.
Men vi jobbade på, och strax efter Mjölby dök det upp en bil med en glad Håkan!! Bärandes av coca-cola och chips!! Vilken dröm Håkan, stort tack!!
..och då kom vi bra mycket snabbare framåt och Väderstad uppenbarade sig!
En fantastisk kombo av västerbottenpaj, chips och cola fick med andra ord bli lunch, denna trevliga sommardag.
Jag peppade Suss och hon visade sin målmedvetna sida – vi skulle fram!
Och medan jag fick njuta av en fantastisk sommarkväll med sol, väderkvarnar och landetvyn så vet jag att hon jobbade hårt.
Men jag ska meddela att även mina ben var tyngre och även jag kände att ”Ödeshög 12km” kändes lite väl långt när skylten kom, å andra sidan har jag verkligen blivit duktig på att bryta ner distansen i etapper.
Därmed invaggade jag Suss i 3km-etapper som blev ett lyckat inslag på sista milen, med promenad emellan. Sakta men säkert närmare!
.och snart dök Ödeshög upp och jag var så otroligt stolt över min resepartner. Stolt över henne som en liten ultramamma och mitt hjärta pumpade av glädje när jag äntligen fick ge henne en kram utanför Ica – innan de stängde – och säga ”we did it!!”
Att nämnas ska även att mina ben var riktiga sirapsben sista kilometerna och i behov av lite vila.
Here we go alltså. Dag 6 av 7 klar. Dag 7 kvar. Blandade känslor förstås, men det är såklart jag vill nå målet hur kul det än är att ränna på vägarna. Imorn kl 16 är det två brudar som kommer komma farandes ner mot hamnen efter att ha sprungit från Södertälje – det är rätt coolt!
Tack och godnatt :-)
Det e inte så lite coolt… Känns svårt att hitta ord som är stora nog för att beskriva er prestation!