7h fikamarathon idag. Nästan värt en medalj.

Iklädd löparkläder tog jag mig till syrran för lite kvalitetstid (tack systeryster, du är bäst).

Gick och sprang om vartannat. Ingen löpning, det hade jag ingen lust med. Men ville ändå testa skorna. Man kan undra varför jag har investerat i ett tredje par av Asics DS Trainers. Jo, det är den där skon jag klickade med helt enkelt.

Kärlek vid första ögonkastet-skon. Som gav mig Milano Marathon, Stockholm Marathon, SwissAlpine m.m.

Nr 15 är 2009 års modell. Otroligt dumt att köpa en gammal sko, skor är ju en färskvara, men jag kunde inte låta bli.

Förra årets modell, nr 16, förstördes med någon extra dämpning och hälkil, vi klickade inte alls.

Så med andra ord då kommer förstås nr 15 aldrig mer att hittas snart när de sista enskilda exemplaren har reats ut.

Jag köpte ett rea-par i våras som jag nästan uteslutande har sprungit i. SwissAlpine, från Gränna till Stockholm, maran osv.

Det må vara placebo-effekt men jag blir odödlig i dem skorna.

Så därför investerade jag i ett par gamla skor igår, trots att de dessutom kom med rosa detaljer.

DS Trainers 15 i mitt hjärta. Vägen till framgång i Berlin. Jag är säker på det :-)

Ps. Idag har jag druckit 12 koppar kaffe. Det var lite vääl mycket…