Det här ämnet har jag touchat förut, men jag måste bara skriva några rader. Bara på sista tiden jag jag mött lite påstående på facebook och vänner som säger ”men jag har ingen chans” när man föreslår lite saker. Folk som avböjer för att de anser sig själva inte ha någon chans. Komma sist. Sämst?
Jag blir irriterad. Faktiskt. Varför ska vi räkna bort oss själva på direkten..? Vi har ju en chans!
Kanske är det för att jag är ung, naiv, född på sent 80-tal och blivit itutad att jag kan bli vad jag vill – men jag tror verkligen det också!
Jag skulle aldrig räkna bort mig själv från start. Aldrig tycka att jag är värd annat än att få vara så bra som möjligt. Aldrig köpa att jag inte kan.. Kan andra kan ju jag!
Så kom ihåg det kära vänner..
Jag kan. Liksom du kan.
Inför starten av Berlin marathon
”Jag kan” genomsyrar nästan hela min mentalitet. Jag ger mig ikast saker och ting av den simpla anledningen att jag får för mig att jag kan.. och visst har det känts övermäktigt stundtals (med risk för att misslyckas – men det är det värt!) men tänk så mycket jag hade missat om jag inte hade givit mig chansen att testa.
Många gånger har jag påpekat att alla kan springa marathon, och att alla kan mer än vad de tror.. och jag vill att människor ska förstå det. Man ska bara ge sig i kast med utmaningen!
Sedan kanske någon tänker att det är ”lätt för dig att säga Miranda, du springer ju ett marathon varje helg” men då ska man komma ihåg att 10km var en oändlighet för mig för 2 år sedan. Jag har ju inte sprungit marathon varje helg sedan födseln direkt.
Så visst, antingen har jag en skev verklighetsuppfattning om att vi är värda mycket mer självförtroende än vad vi har idag eller så följer vi slaviskt jante än idag…
Nej fyfan.
KAN JAG SÅ KAN DU !
Tack Miranda, du är så klok. Jag älskar att surfa in och läsa din blogg till morgonkaffet.
Här kommer en lycklig hälsning från Malmö. Igår gjorde jag något som jag inte gjort på många år. Jag orkade springa 7 km. Är så otroligt stolt över mig själv och under hela rundan när det blev motigt tänkte jag på dig. Hur du peppar dig själv att orka ytterligare en mil. Fast för mig handlar det ju om kilometer men detta är bara början. Min dröm är att en dag springa ett maraton och det SKA jag göra. Sen om det tar mig 10 år, det kvittar. Jag älskar att springa och så länge jag har hälsan ser jag fram emot både mina delmål (milen, halvmara) och slutligen maraton. Vem vet, jag kanske blir en ultarlöpare till slut! Kram på dig min inspirationsduracell….
Grattis och fantastiskt bra jobbat! Du klarar av allt du vill!
Kunde inte låta bli att kommentera bara…
Lycka till med löpningen!
Det här behövde jag idag. Jag tänker precis som du för det allra mesta. Våga för att vinna och var inte rädd för att misslyckas. Hade dock en självförtroendedipp igår och de här orden var guld värda idag. Tack!
Det är sant. Men sen är det mindre roligt att – trots att man kapat sitt milpers med 10 minuter – komma allra, allra sist i mål i en tävling. Därför undviken jag numera allt för små tävlingar där man faktiskt riskerar att komma sist. Inte så mycket för faktumet att vara sist i resultatlistan (om jag persat VET jag ju att jag gjort mitt bästa efter mina förutsättningar) utan för att det är väldigt tråkigt att springa ensam hela loppet. Sen vet jag att om jag ger mig på för stora utmaningar så slutar det med att jag ger upp.
Men! Detta var löpningen. När det gäller andra områden i livet – som att driva företag – är jag väldigt modig och ger mig på alla utmaningar jag hittar. :-)
Vi är alla olika.
Du har helt rätt. Så är det bara.
Tjing!
Själv är jag född tidigt 80-tal och har en väldigt liknande inställning. Skillnaden är kanske att jag inte alltid haft den inställningen, utan har skaffat mig den gradvis från tonåren till idag. I vilket fall är det saker som tål att upprepas! Fast alla kan ju inte bli Usain Bolt, förstås :)
Åh det peppet behövde jag efter att ha anmält mig till marathon och haft så mycket jobb, varit sjuk att jag inte kunnat springa på länge. Just nu är en mil jobbig och jag tänkte ledset att ”herrejösses… bara 25% gjort”….
MEN JAG KAN :D