Oj så stolt jag är över kvällens 11km. Ingen lång sträcka, men så trött som jag kände mig innan hade jag garanterat skippat passet en ”vanlig” vecka. Men nu är det mängdvecka och bara att bita ihop.

Kickade igång benen med grym träningsvärk från gårdagen, och märkte att det trots allt fanns kraft! :-)

Seg som tusan och med tunga ben – men ändå sjukt låg puls och enkel andhämtning. Rullade framåt och lät det ta den tid det tog i mörkret. Hade på mig cykellamporna så jag syntes rejält.

Väl hemma kände jag mig oerhört stolt.. Och det måste man få vara när man tagit i ändå.. Fantastiskt att 11km får mig att känna mig mer stolt än lördagens 55km.. ;)

Nej nu tänker jag inte röra på mig mycket innan lördag!