Hur börjar man en sådan här story? (Detta blir långt!)

Efter en lugn fredagskväll i bilen ner till Jönköping vankades det återigen arrangerat Löpartåg. Denna gång Luciatåget.

Efter ett par framgångsrika löpartåg skulle härmed det största hittils gå av stapeln. En tidig morgon med frukost på Persgården tillsammans med Suss, Alex, Lina och Thomas innan vi begav oss mot Jönköping. På med röda löpartights, röda gaiters, tomteluva och röd löpartröja. Tomte-Mirre! :-)

Det var ett laddat gäng som skulle möta upp en gigantisk grupp taggade löpare på centralen.

Några stycken hade verkligen gått all in i sin outfit, bland annat ett par grabbar i Tomteoutfits. Man blir för glad när folk verkligen satsar på ens arrangemang. Tack gubbar, ni är bäst!

Bland annat Roxen som fick en kram av Tomte-Mirre direkt. Bild tagen av grymma fotografen Elisabeth som vi hade med oss.

Foto: Elisabeth

Foto: Elisabeth

 

Först välkomnade vi alla och blev helt lyriska över hur många vi var. Och inte bara det – världens bästa folk hade vi ju även fått med oss! Stämningen var på topp inne på Centralen då jag och Suss tog ton och drog lite förhållningsregler. Lite om hur vi skulle försöka hålla ihop, hur programmet såg ut och förstås att det gällde att spara sina krafter till kvällens dansgolv! (Det sistnämnda upprepade jag X antal gånger.. så det inte skulle undgå någon att det var all-in ikväll som gällde också ;)

Foto: Elisabeth

Min magiska vän Mia.

.. och min fantastiska vän Suss.

… och världens skönaste Henrik också förstås…

.. och Robin, haha.. den skäggigaste av dem alla!

Partypeeps Tobbe och Paula!

.. och så förstås äran att få Pasi Salonen med på ett event, här med sin vackra pepparkaksgumma Elisabeth!

… och här är HEEEELA gänget! Över 50 taggade lussebullar!

Ett galet gäng fyllt av massa fantastiska människor!

John går förstås all-in i dansen direkt. 300m efter start :-)

.. och här tar LoparJanne täten…

Leende pepparkaksgubbar blandat med leende tomtegubbar.. the story of Luciatåget

Sveriges mest vältränade 45-åring hamnde konstigt nog på efterkälken efter en kilometer ;)

.. och världens skönaste bild på Roxen.

..och Daniel ”Mr Stjärngosse”

Glada löpare löpte bort den första milen utan något större problem. För att kunna erbjuda följebil OCH för att kunna få med alla dessa 50 löpares väskor över till Visingsö hade vi ordnat med följebil + släp. Körandes av Susannes grymma pappa. Följebilen mötte förstås upp på de bokade stoppen, och fanns tillgänglig vid behov.

Det blev ett litet snabbt energistopp efter ca 10km där jag åt en halv lussebulle. Julkänsla inföll helt klart!

.. och vi måste ha roat de som såg oss! Några Luciasånger bjöds det också på i tåget.

Med pigga ben tog vi oss sakta men säkert framåt. Eller förresten, alla hade väl pigga ben förutom just jag. Bislett kändes tydligt av i mina ben och det var inga starka steg jag tog. Det kändes inte som mina egna ben ungefär. Men jag kompenserade detta med att prata massa härlig löpning med alla.

Snart närmade vi oss Café Kackel som hade öppet bara för oss Lussebullar. Här ska ni fika om ni får chansen! Mysig stämning när vi smaskade i oss av de förbeställda smörgåsarna och kaffekopparna. Några plusgrader utomhus gjorde dessutom det hela ännu bättre då vi slapp förfrysa ;) (Även om man gärna hade sett vacker snö på marken – men jag var glad så länge vi slapp den snöstorm som smhi förvarnat om!).

Efter Café Kackel tog distansen ut sin rätt. Det var stor skillnad i löperfarenhet på våra deltagare, och det syntes snart. Vi gjorde vårt bästa att försöka hålla ihop ett enhetligt tåg så länge som möjligt, men snart fick första vagnen en svans bakom sig och luckor uppenbarades.

Efter några ihopsamlingar kom vi fram till att vi skulle ta steget och dela upp oss lite. Jag vet av erfarenhet att det varken är kul att försöka jobba ikapp en starkare grupp när man är sliten ELLER att ständigt stanna/vänta in en svagare grupp. Eftersom det inte ligger någon prestige i att alla ska sitta ihop så bestämde vi oss ledare för att vi snart skulle köra på två tåg.

Tåget baktill (dvs Party-gruppen – vi som sparade oss till festen) ledde jag. Vi gick i backarna och tog det väldigt lugnt framåt. Gruppen framtill sprang i backarna men fortsatte i det lugna tempo (6min/km) som vi hade bestämt från början. Tyckte man det blev tufft så föll man helt enkelt bakåt till Partygruppen. Det var för övrigt där det hände.. det försäkrade jag alla deltagare ;)

.. och vidare till Gränna! Mina slitna ben rullade på helt ok även om jag tacksamt tog emot gångpauserna i backarna.

Den färja vi hade bestämt oss för att ta klockan 16.15 innebar noll stress för oss i partygruppen. Snabbgruppen hade förmodligen hunnit med färjan inna om de hade satsat, men det var inte poängen. Alla tillsammans var grejen! Istället abonnerade de hela väntrummet vid färjeläget i Gränna och när vi dök upp var stämningen helt klart på topp därinne!

Sedan var det dags att åka färja över till ön och i mörkret avverka våra sista 4km tillsammans. Lite stelt förstås efter färjan, men eftersom bränslet var skratt så hade vi gott om bränsle att köra på där i mörkret :-)

Jag tror till slut att det blev jag och underbara Lisa som promenerade in den sista kilometern till Visingsö Hotell – och Konferensanläggningen. De som inte sprang från färjeläget hade blivit upphämtade av hotellets buss tillsammans med alla våra väskor. Logistik på hög löparnivå som ni hör…

 

Så efter att vi alla fått varsin nyckel så var vi ett gäng (jag, Cecilia och en hel hög grabbar) som tuffade iväg till bastun. Eftersom Alex är bastukung körde han på värme så det stod härliga till!

Ett PERFEKT sätt att avsluta löpningen på och påbörja kvällen med!

Alldeles snart vankades det glöggmys i matsalen. Sedan blev det skönsång a’la Tobbe som bjöd in till en rejäl barrunda. Kallskuret och julbordsbuffe avlöstet av allsång och otroligt roliga lekar a’la Pasi.

Tal a.k.a hyfsad stand-up a’la Duracell och skratt/skoj/stim och glädje i en skön mix.

 

… innan det bar iväg till Pub Patron på övervåningen och party!

Eftersom jag hade tjatat om kvällens dans ungefär hela dagen så kände jag viss press. Jag kan även ha förhöjt min egen danskapacitet om jag ska vara ärlig. I ett svagt ögonblick tror jag att jag lovade headstand och breakdance?

Hyfsat onödigt. Och tur att ingen krävde inkassering av det löftet (!).

Men visst svängde vi våra lurviga från start till mål! Ingen – absolut ingen – hade kunnat tro att det där gänget på 45km pers hade sprungit just 45km tidigare under dagen? Där dessutom ett stort gäng löpare slagit distansrekord (dubbelt upp!).

John flippade fullständigt, och jag var inte långt därefter. Om vi säger såhär: det var WAKA WAKA på hög nivå….

 .. och efter en lång, intensiv och grymt härlig dag…

…så vaknade vi upp till ett vackert Visingsö som snarare bjöd på vårdag än 3:e advent-väder. Frukost, avfärd i abonnerad buss, fikapaus i Gränna och kramkalas avrundade hela helgen på ett grymt sätt.

 

 Så slutligen. Man blir alldeles lyrisk när man läser alla fina ord på Facebookgruppen, de mail man mottagit och texter man sett på bloggar.

Fantastiskt stort tack till alla er som följde med och förgyllde vårt event!

DET HÄR GÖR VI OM!!!

…och visst hänger ni med på nästa tåg?!

(Ps. En hel drös blandade bilder, men framförallt fotade av Elisabeth , Henrik och undertecknad. )