Jojomensan. Jag har släpat mig upp ur sängen samma tid som jag hade gått upp för att gå på jobbet, för att vara med på ett gemensamt långpass. Som heter just Mellandagsrean. Min vän Becker som anordnar.
Tänkte se vad jag har i kroppen. Har inte varit superenkelt att springa de senaste dagarna, och jag väntar fortfarande på att det ska ”lossna”. På att jag ska få tillbaka den riktiga löpkänslan ;) hoppas hoppas…
Hursom. Nu är man alltså dressad och på pendeln. Varmt ute, jag nöjer mig med att springa utan buff och pannband.
Längden på passet är 44km, men vi får se hur långt jag kommer. Det är som om jag har förlorat mitt långpass-självförtroende.. Må det komma åter… Snart!
Näe, jag är inte ett dugg avundsjuk som får sitta här på jobbet i stället. :-( Ha så roligt!
Lycka till! Ge dej inte i jakten på den ”rätta känslan”. Den kommer närmare för varje steg!