Om det inte är en sliten maskin så är det en skadad maskin? 2012 har ju inte börjat bra om man säger så.
Stundtals så känner jag att jag har världens i-landsproblem med noll rätt att klaga. Och framförallt inte gråta över känningar i knät när folk inte har mat för dagen…
… Men så i nästa stund kan jag inte låta bli liksom. Och känner att botten är nådd. Vad ska man göra om man inte kan springa ?!
Jorå vänner, jag har mer i livet än löpning men LöparMirre är en STOR del av mig. Helt klart med majoritet, men det förvånar väl ingen ;)
Men det förstås, man kan komma över det mesta. Känningar i knät ska väl knappast bräcka mig. Positivt tänk! Jag såg Gladiatorerna igår, jag kanske ska bli en sådan? Syrran känner ju några av dem, kan säker dela med sig av massa tips. ”Träna, äta, sova i flera år så är du där”. Perfekt… Been there done that liksom…
Nja. Jag tror inte det är min grej, mer syrrans grej (fett ballt och ha en syrra som är gladiator!! ”muckar du med mig så muckar du med min Gladiatorsyrra LadyInsane!”) och återigen tappade jag den till synes knappt medverkande röda tråden?
Hursomhelst. Idag är jag bitter, sur och seg och imorn börjar det nya livet. Spinning, styrka och strech från måndag till fredag. Innan jag vet ordet av är ”springa” med igen. Nästa lördag springer jag exakt så långt som känningen uteblir. Jag lovar att ha backup-ledare av långloppet om jag måste hoppa av. Och så ska jag förstås sluta anta att det är ett löparknä och få en seriös bedömning.
Sådär. 2012 bring it?
Jag vet inte då. Ni får peppa mig så jag inte bryter ihop pga knät (och nej detta var ingen överdrift).
Om min blogg betytt något för DIN träning de senaste två åren som jag skrivit om löpning.. Så räknar jag med att du peppar mig nu istället. Det behövs liksom.
Tack för mig!
Vännen, du är snart tillbaka i form igen. Lovar! Knäet ska vi reda ut och ta hand om och sen kommer du att ha världens träningsglädje. Det här fixar vi!
Underbart motiverande är det att läsa din blogg :)
Att löpträna tror jag är ett av de bästa sätten att stärka både kroppen och psyket, men det är ju viktigt att lyssna på kroppen med, vilket du iof verkar göra.
När jag fick ont i mitt knä cyklade jag, inte lika kul men det funkar och knät fick vila.
Du fixar detta styrkekramar.
Jag har inte sprungit ett löpsteg i hela mitt liv, men tränar som en tok ändå och ÄLSKAR din blogg. Du är ju så himla ofta klokheten själv, och, jag tror att du ska testa att prata med dig själv som om du hade pratat med någon annan om det här problem. Om Järnmannen eller Suss eller någon annan kompis hade kommit till dig med de här problemem – vad hade du sagt till dem? Den klokheten som jag VET att du hade förmedlat på dem, rikta den till dig istället i det här fallet.
Och, jag tycker att det är lättare att ställa in sig på saker om man bestämmer sig. Nu ska jag BARA köra alternativträning i två veckor, inte för att du måste pga knät, utan för att det kommer göra dig till en starkare löpare långsiktigt.
I somras slet jag med löparknä. Minns så väl en runda i början av juli som avbröts pga känning och jag grät när jag gick hem. Min man trodde jag blivit överfallen! Det är inte kul, men tänk så här, ditt viktigaste stund som löpare i år är väl New york marathon.
Till dess, få hjälp av Naprapat, komplettera styrketräningen med yoga flera gånger i veckan. Massage, och speciellt rumpan är viktigt. Jag googlar löparknä i somras ( efter att jag torkat tårarna) och hittade bloggen Piggelina som arbetat radikalt med sitt löparknä detta halvår.
Kom ihåg, du ska spöa skiten av alla i New York i höst!!!
Först av allt – du är stark som delar med dig av allt detta! Jag brukar rekommendera din blogg till mina vänner av ett enkelt skäl – du har en sund blogg. Det ska vara roligt och smärtfritt att träna, man ska äta och må bra. Det peppar mig och många andra! Håller tummarna för att knäet blir bra snart
Jag har inspirerats så av din blogg och din energi sedan jag hittade den strax före förra sommaren. Jag började löpa så smått efter 6 års sjukdomstid hösten 2010. Efter 6 år av kamp kunde jag äntligen känna frihet om än rundorna bara varade några fjuttiga kilometer. Jag blev starkare som person och hittade mig själv och i höstas utmanade jag mig på halvmaran för skoj och överträffade mina förväntningar. Du är en stor inspirationskälla med dina distanser och igår tog jag mitt distansrikord 23 km med att slå till på 31 km, i tråkväder dessutom. Mäkta stolt kan jag lova! Jag blir ivrig av det flow som infinner sig och vill springa mer och längre men tvingar mig själv att ta det lungt för att undvika skador och slit på lederna. Jag har smakat på det innan jag blev sjuk så jag vet vad du menar. Ta hand om knät och tänk på den glädje och sköna känsla som kommer när du slipper känningarna så känns den alternativa träningen mycket mer värd det. Möjligt att jag dyker upp på ett långpass närmre vår. Du fixar det!
Du har helt klart inspirerat mig med din blogg! Den andas verkligen löparglädje! Jag är helt säker på att du snart är tillbaka i löparskorna. Jag hejar på dig!!
Självklart har din blogg betytt mycket för mig och alla andra, även om jag har en annan ansats och på många punkter tänker och gör annorlunda än du. Jag har fascinerats av din fenomenala förmåga att nå ut till så många människor. Vidare av det faktum att dina prestationer i förhållande till din ålder är ovanligt bra. Du har ju redan klarat av extrema grenar som 100K, 24h och äventyrslöpning och du har en bra tid på exempelvis marathon. Känningar och skador är en del av idrotten men jag tror att du med lite smarthet ganska snart är fri från knäbesväret – det hoppas jag.
pepp pepp pepp kramar !! :) alla har svackor, även du superwoman ;) ta de bara lugnt och lyssna på kroppen, så ska du se att du snart är game igen. För tänk på hur mycket din kropp faktiskt har klarat/klarar av ! ! det är fantastiskt.
Du är stark, du har ett grymt pannben och det här kommer att lösa sig. Du är ju smart nog att ta känningen på allvar innan det blivit en regelrätt skada, det är ju så klokt!
Vi hejar på dig, det kommer ordna sig!
Ja har följt din blogg länge nu, och du är fantastiskt på tränings glädje & motivation! Galet irriterande att bli skadad, men som någon annan skrev så kanske en napprapat eller liknande kan va en bra ide? Så länge får du (försöka) njuta av alternativ träning! Kram på dig!
Hej, e i exakt samma situation med knä trassel ! Det e så drygt! Kan tipsa om små saker, kör Bicram yoga ( man kan gråta hur mycket som helst ingen ser stå längst bak ) , testa spinning 19,00 sats odenplan ( grymmaste passet , ta ut frustration över cykeln ) , testa boxning på riktig boxningsklubb ( slå ut alla aggresioner ) testa Kickboxning på klubb ( slå och sparka allt vad du orkar ) kan dock vara lite riskabelt för knät …
Tack för Pepsin ska det väl vara!
Det blir säkert bra snart! Har du testat gå på massage på sistone (alltså idrottsmassage) jag får ofta ont i knäna då jag springer och inte varit på massage på länge, det funkar alltså som en påminnelse. Knät säger åt mig att hej, nu är muskelfästena här i området så spända att du får ta tag i det. Och efter en massage + en dag vila på den så är knät som nytt igen! Hoppas detta kanske kan hjälpa för dig också, och att det inte är nåt allvarligare än att du har spända muskler :)
YOU GOOOOOOOO!
Lyssna på kroppen (ännu mer) och låt detdär förbannad knät (vet hur irriterande ett knä med känningar är!) bli bra sen kommer du vara mer redo än någonsin igen.
Om inga kilometer i världen lyckas knäcka Duracellen, då ska väl inte ett litet knä heller få göra det? Nej, du kommer ordna detta. Lyssna på magkänslan, den brukar veta bäst.
Du är en enormt stor inspirationskälla.
Kram!
/ Emma
Kom igen Mirre!
Det här fixar du! Vila vila vila. En månad i ett löparliv är kort tid. Du kommer springa igen. Jag förstår hur du känner och har många gånger jämnt samma sak; vad skulle man göra utan löpningen…?
//Tuggarn
Jag har blivit peppad av din blogg massor av gånger – du utstrålar så mycket löparglädje! Men ännu mer ren och skär glädje – och jag hoppas att du kan påminna dig själv om att du har den kvar även om du får ta lite löpvila någon/några veckor. Förstår att det måste vara ursegt – jag har ju själv haft ett lite halvtrist ”löparår” med hälsporre och nu annat ”skräp” i foten precis när jag ska komma igång igen. Och då tycker jag ju inte om löpning ens hälften så mycket som du gör ;)
Men den här känningen i knäet kommer inte att vara för evigt – se det som en möjlighet att utforska andra träningsformer och göra annat roligt, för att sedan komma tillbaka ännu mer laddad för löpning och med ännu mer löparglädje!
Det kommer att gå jättebra, tänk på varför du har ett uppehåll med löpningen! Under löparviloperioden kommer du träna alternativt och få så mycket sug att när du är tillbaka är du bättre än någonsin….! Som andra har skrivit, vad hade du sagt till någon vän som hade ont och känningar? Du kommer att ha många månader under året som du kan springa och tävla och utmana dig själv på bara du tar det lugnt nu. Kram på dig!
Bra att du kollar upp ditt knä. Gick själv med ett förmodat löparknä i flera månader och försökte stretcha och vila bort det. Gick förra veckan till naprapaten och det visade sig att jag hade ”någonting med menisken” minns inte vad det kallas. Fick lite övningar knäböj och balansplatta t.ex. samt vila några veckor från löpningen. Var tydligen lättare att bli av med än löparknä iaf.
Men ditt knä kommer bli bra, kan ta lite tid bara.
Du kan alltid köra crosstrainer under tiden och klara milen på sub 40 utan problem. =)
Så trist med ditt knä.Tycker du ska få det undersökt ordentligt och som någon sa masage låter mycket vettigt.Kanske bygga upp muskler runt knät.
Självklart kommer ditt knä bli bra.
Vet själv hur trist det är att inte få springa pga mina knän.
Träna andra saker så länge undertiden.
Många kramar