Jag har en fantastiskt cool kollega Lotta.

Hon har aldrig varit en sportfåne, men förr i tiden spelade hon en del basket. Dock nu på sista tiden (hon är 31år) har det inte blivit mycket till träning. En del pass på gymmet, men i övrigt inte så mycket. Hon har inte hittat den där glädjen och motivationen som undertecknad har direkt.

Så för några veckor sedan bad hon mig att lägga ett program till henne. Varje vecka har bestått av 2 löppass och ett styrkepass. Jag bad henne att testspringa en runda första veckan och hon chockade mig med att springa hela 33min i sträck. Inte illa för någon som aldrig springer! Men hon är en extremt envis kvinna, och det tar hon med sig i träningen.

Vi har börjat långsamt och sakta. 2löppass där det ena passet allt som oftast bestått av någon typ av distans, och där jag givit henne lite tricks på hur hon ska hantera dem mentalt. Dessutom har det andra passet alltid bestått av någon typ av fart. Det har varit olika varianter på intervaller och fartlek. Varje pass har jag fått rapporterat, och det har hela tiden gått framåt. Det har varit tungt och åtskilliga gånger vill hon döda mig, men vi går ständigt framåt sedan vi började för 6-7 veckor sedan.

Häromdagen fick vi kvitto på att det verkligen har blivit förändring. Hon hade sprungit 8km och när jag kom till jobbet fick jag en kram för att ”det hade varit så JÄVLA ROLIGT att springa 8km!!”. Förstår ni.. det är ju hur fantastiskt som helst. Inte bara att hon sprang 8km, utan att hon tyckte att det var både enkelt och roligt!

8km i 6.47min/km. Det är starkt för någon som är ganska ovan. Men det är fantastiskt kul som coach att se framgången lysa. Jag tror ganska hårt på att vi kommer fixa in Lotta under timmen på Tjejmilen i augusti. Det kommer vi göra, definitivt.

…och dessutom jättespännande att se ett annat coachingoffer Marcus i helgen på varvet. Vi började för en månad sedan, han behövde hjälp med formtoppningen. Sub 1.50 är ett tufft mål för honom. Men jag tror han fixar det, han kommer slita.

Coach Miranda signar ut :-)