Hallå allihopa, nu är det många som undrar när jag ska springa Göteborgsvarvet??
Mehhh HALLÅ, läser ni inte min blogg eller?? ;) ;) Jag har ju sprungit varvet!
Höhö.. nu tyckte jag att jag var rolig.. just för att jag själv inte ens hittar mitt inlägg från Göteborgsvarvet?!
På något vänster verkar tyvärr det inlägget (tillsammans med lite andra inlägg som exempelvis Lidingöloppet 2010, och en herrans massa bilder, ha försvunnit när jag gjorde flytten från Spotlife till eget domän, attans). Så nej. Okej. Jag har inget inläggsbevis men kolla på bilden nedan, visst ser det minsann ut som en Duracell som är ute och spatserar i Göteborg?
Spatserar och spatserar vet jag inte. Jag minns bara att folk stöp i marken ungefär var och varannan meter pga hettan, och jag själv hade en ganska slitsam runda på 1.44-1.45någonting. Det var VARMT det året. Men otroligt roligt! Inte en meter fick jag springa utan publik, ett fantastiskt lopp :) Och även när man kom i mål så startade ju folk.. helt galet ju!
Så nu vet ni. Jag har sprungit Göteborgsvarvet. Rekommenderas varmt som upplevelse och mindre varmt som PB-lopp. Det var ju folk överallt! Dessutom, hur många broar var det inte?!
Om ni fortfarande inte tror mig så har jag alibi här nedan. Två snygga brudar högg ju mig, Victoria och Marie som läser (läste?) bloggen. Kommer ihåg att jag kände mig som värsta världsstjärnan när de hojtade ”Miranda!!”. Var ju inte van vid att bli spottad på stan då direkt. Tjejer, ni gjorde min dag ska ni veta ;)
Bilden måste bara vara med för att jag tycker att jag ser ut som världens yngsta Miranda. Från högstadiet liksom? Eller vad…
Jag kan intyga att du iaf var på plats i Gbg :-) Såg dig under hotellfrukosten och kände igen dig (läste bloggen redan då) men kom aldrig loss att gå fram och säga att jag läste din blogg och önska dig lycka till. Tänkte att du kanske börjat ladda och inte ville bli störd av en vilt främmande människa, så jag satt kvar vid mitt bord. Hettan var inte att leka med; sista 2 km var det kantat av folk på bägge sidor av spåret som inte orkat längre och bara segnat ned. Själv kom jag i mål på min näst sämsta halvmaratid någonsin, bara slagen av premiärloppet :-)
Hejsan Helena! Haha äre det sant??!
Jag kände mig så liten den där helgen eftersom jag åkte med massa världsvana mode-människor.. haha helt bortkommen Miranda. :)
Vad roligt att höra att du fortfarande är kvar och läser, så glad jag blir!!