- Tro på dig själv.
Du har tränat. Du har slitit. Du kan det här. Du har dagsformen. Du är på g. Det här är DIN dag. (Om man inte tror på sig själv kan man lika gärna gå hem, så snälla, SNÄLLA läsare, inse er kapacitet för i helvete!!) Whether you believe you can or can’t, you are right!
- Ta en bit i taget
Passera inte första kilometern och börja fokusera på andra halvan av loppet. Behåll lugnet! Du kommer dit, jag lovar! Stressa inte! Tänk inte på hur långt det är kvar, utan tänk på hur långt du har kommit! :-) Ibland kan jag t.ex passera kilometer 25km och istället för att tänka ”17km kvar till mål” så tänker jag ”ojj, tänk när jag passerade skylten som sa 5km!”. Då mina vänner, då känner man sig helt plötsligt mycket bättre i benen. Jag lovar, testa!
- Lura skallen
21km kvar är egentligen ”strax över 19km”, och 11km kvar är ju ”nästan ensiffrigt”. LURA SKALLEN! Varje gång jag passerar en kilometermarkering lurar jag mig själv lite grann. Även om jag har 8km kvar så är det bara ”7-komma-någonting” eftersom 7 är kortare än 8.. förstår ni hur jag menar?
- Jag kommer fixa det, jag kommer fixa det…
Om jag konstant tänker att ”Jag kommer fixa det, jag kommer fixa det” så får jag ju inte tillfälle att tänka något annat än att jag kommer fixa det. Eller hur?? ;) Och ja. Det funkar. Det blir alltid som man tänkt sig, som Olof säger.
När du har slitit i exempelvis 18km och har 3km kvar på en halvmara, eller har slitit i 37km och har 5km kvar på ett marathon – och livet leker inte längre – då får du tänka: Vad är egentligen 5km när du har slitit i 37km?! Ska du kasta bort allt detta slit för ynka 5kms skull?!
- Det går upp och ner
Ingen löpare, inte ens elitlöpare – eller snarare, framförallt inte elitlöpare – har en dans på rosor. Det är slit det handlar om. Det är inte enkelt. Det kommer stunder som allt känns svart, mördande och jobbigt. Då du bara vill lägga av. Lyssna inte på den rösten. För lika snabbt som det kan gå åt helvete neråt så kan det vända upp igen! Kom ihåg det, det vänder, det vänder verkligen! I med lite extra socker, sakta ner en aning och andas. Fokusera på uppgiften. Vägra övervinnas. Tänk att det vänder, det vänder, det vänder. Tankens kraft. Snart kommer en nerförsbacke och livet är lite enklare igen..
- Du är kung idag
Helt rätt. VAR kung idag. Skryt så in i helvete för kollegorna på jobbet efter loppet. Man får glänsa. Man är VÄRD att glänsa. Köp hem godis till efter loppet eller ge dig en present för att du nått ditt tidsmål. Du får det. Du är ju kung. Låt ingen ta det ifrån dig. Oavsett 10km som 500km.
- Se målbilden
Du är så snygg när du är klar. Du ligger helt förstörd på andra sidan mållinjen. Med lycka och kramp i hela kroppen. Du har gjort ditt allt. Du ville komma dit. Se det. Känn på det. Ta dig dit! Visualisera dig själv springa in på Stadion med 42km i benen. Publiken som hejar. Känslan av vinst. Du gjordet det. Du GJORDE det. Du kommer göra det. INGENTING ska få stoppa dig! Klyschigt men Pain is temporary, glory is forever!
Slutligen. Kanske tänker du ”Lätt för dig att säga Miranda!!” eller? För att vadå, det är enklare för mig? Nej jag lovar. Oavsett vilken nivå man springer på så är det aldrig enkelt att nå tuffa mål. Varken jag, Mustafa Mohammed eller en nybörjarlöpare har det enklare. Vi pressar oss ju alla över vår förmåga, eller hur?
Kanske kan man med träning och erfarenhet lära sig lite vilka triggers som funkar, och vilka saker man ska plocka fram innan det är försent. Absolut, det kan jag gå med på. Men hur ska man lära sig detta om man inte börjar någonstans?? Det finns många lopp att lära sig på, och man lär väl aldrig bli fullärd. Det är verkligen en konst att plocka fram en grym tid på ett lopp där lika delar mental som fysisk kraft spelar in. Det är häftigt..
..och jag är i alla fall långt ifrån fullärd. Jag längtar efter att utsätta skallen för många, många fler påfrestningar i framtiden. Där riktigt långa lopp, motgångar och problem verkligen kommer härda pannbenet. Det är sådant jag drömmer om. Att bli riktigt, riktigt tuff mentalt. Inget ska få bräcka mig, vare sig psykiskt som fysiskt..
..och tills dess delar jag med mig av sådant jag har lärt mig hittils.
Så ut och rocka nu!
Perfekt att detta inlägget kom idag! Tack! Ska se om jag kan använda mej av nåt av det du skrev när jag dansar runt Göteborg imorgon!! Kramis!
Rocka nu Lisa!!!!!!
TACK! :)
Tack själv, nu fick jag iväg inlägget tack vare din fråga :-)
Kunde inte komma mer lägligt. Tvivlat lite på min förmåga men vet egentligen att jag är grym just nu!!!! Måste vända tankarna. Innerst rädd för att inte slå mitt PB, men vet att det finns under karossen. Nu j*klar, här ska pressas. Tack fina Miranda!!!
Du är GRYM just nu! Du kommer rocka!!!! :D
Tack Miranda; det här ska jag ha med mig imorgon! Hmm, ska läsa igen tror jag; kanske kan ha med mig en lapp med detta inlägg! :-) Kram
Hahaha bästa Marie :D
Superbra beskrivit! Jag blev grymt sugen på att springa en mara igen när jag läste det här inlägget, synd bara att jag är skadad och inte får :-(
Lagra denna motivation och ta fram den den dagen du kan.. då kommer du kunna dra nytta av så mycket nergrävd motivation att du kommer flyga fram!! ;D
Tack, ska läsa 37 ggr till innan 14:30 imorgon! Kram
Hahaha :D
Tack!! Ska läsas om och om igen inför morgondagen. Sedan ska jag springa som aldrig förr. Våga bli riktigt överdrivet jobbigt trött!
Jippi!!! Gick det bra?!
Tack för att du återigen plussar på pepp-kontot!! :) Imorgon är jag KUNG!
Hääärligt!! Tack själv :-)
Andreas Falk har lite roligt tänk om det vi andra kallar ”svackor”. Han kallar det vägbulor. För när det är som jobbigast och jävligast då ska du visualisera dej som myran som strävar uppför en vägbula. Uppförsbacken har gjort det jobbigt för dej men nu är du på toppen och nerförsbacken börjar! Smart…
Mycket smart :-)
Tack! Detta skall läsas ca 100 ggr innan maran:)
Grymt!
Tack för ett superbra inlägg Miranda! Nästa vecka när jag ska springa årets första tävling, 10 km, ska jag tänka på detta! Börjar redan nu tänka ”jag är bra, jag kommer lätt springa milen skitsnabbt” om och om igen! Mot sub. 40!
Härligt Ida!! Det blir ju spännande, så snabb du är :D
Detta inlägg ska jag läsa många gånger! Har fått en jävel på axeln som hela tiden säger att jag inte orkar och inte klara att springa längre.. Den börjar tjata om det innan träningen. Mycket, mycket jobbigt då det bara är några veckor till Maraton…
Tack för en toppenblogg!
Kram/AC
tack själv Anna Carin, fantastiskt att man kan hjälpa till ;D
Tack Miranda detta ska jag använda mig av nu och framåt.
Precis vad jag behövde.
Blir så himla glad av att läsa din sida.
Kramar
Härligt Karin :-)
Många bra tips!!! Hoppas att många tänkte dina tankar idag när de sprang gbg varvet. Själv stod jag vid sidan och hejja pga ett ont knä :-( När jag kan springa igen ska jag absolut ha dina tankar i huvudet :-)
Tack Rebecca! Vet hur det är med ont knä, men vi kommer tillbaka starkare än någonsin :-)
Tack snälla duktiga DU för alla dom BRA motivationstipsen
Ja ska springa mitt första maraton på lördag
Ska verkligen ha din tips med mig