Detta år bangar jag visst grejer. Shit, jag som aldrig bangar en utmaning. Men nu springer jag ett halvt marathon, hoppar långpass osv…
…och nu det senaste. Jag står över Vätternrundan.
Haha. Nu lär jag få det i fejjan. Att jag inte pallar eller något.
Nej det är inte för att jag inte pallar. Jag har ju kört Vätternrundan förut.
Det fantastiska med att ha en träningsblogg som många människor läser är att många engagerar sig. Det är lite på gott och ont. På gott är det garanterat MEST, men man kan exempelvis sällan gå och droppa död, eller typ avstå saker utan att det ifrågasätts. Eller kanske skita i Vällingby halvmarathon utan att få höra att man ”Är stor i käften och liten i löpningen” osv. Haha.
Men men. Det är absolut mest positivt. Jag får så oerhört mycket pepp av min blogg. Bland annat den som gör att man keep going liksom. Men hursomhelst, jag ska förstås ge en förklaring.
Tanken var att jag skulle köra med Team Craft. Min samarbetspartner Craft stod för starten och vi var ett par tjejer som skulle köra, av dessa min goaste Suss, och även bästa Malin på Craft.
Malin råkade tyvärr ut för en skada som gjorde att hon inte skulle komma till start, vilket jag vetat länge. Men nu har även min fantastiska Ironmansatsande vän besultat sig för att avstå för att inte riskera kroppen inför kommande utmaningar.
Så jag står lite själv kvar. Visserligen känner jag en del som ska köra. Men jag är lite utan grupp, utan skjuts (eftersom jag skulle åkt med Suss) och definitivt utan motivation då jag knappt kunnat cykla på 3 veckor.
I vanliga fall hade jag nog känt ”Äh what the fuck, det blir en utmaning!” men jag känner inte så i detta läge. Jag känner nog mest att det blir en jobbig historia att cykla Vätternrundan själv natten mellan fredag och lördag, för att inte tala om att ta sig ner och upp till Motala med en cykel.
Dessutom känner jag mig i en sådan löjligt bra löpform att jag inte är speciellt sugen på att vända på dygnet för en cykelhistoria utan mina goa vänner.
En sak vore om jag typ gjorde en klassiker. Eller typ inte storsatsade på löpningen just nu. Eller om jag typ faktiskt kunnat cykla de senaste veckorna. Eller typ körde Vättern för första gången. Eller ens tyckte det var i närheten av lika roligt som löpningen.
Ja. Ni hör ju. Argumenten (ursäkterna) hopar sig för att avstå.
Jag bangar. Det är visst det året. Jag vill mycket hellre fokusera på allt annat än Vättern. Det var en kul grej som inte längre känns som en kul grej helt enkelt.
Over and out ;)
Det är dessa bangningar som gör dig större och mera mogen :)
Haha tack Marcus!! :-)
Skit i dom som gnäller. Det viktigaste är ju att man själv tycker det är roligt, att man själv vill och har motivationen. Annars blir man ju bara less och träningen är inte till någon nytta. Hitta på något annat roligt istället tycker jag :-)
(Jag ska för övrigt också lära mig cykla nu…. jag bestämde mig igår att köra triathlon nästa år, så bara att börja öva!)
Tack Irina! Du kör NMT i stockholm ibland också va? Kommer börja köra det i höst tror jag :-)
Men Petra ska ju cykla – om du vill ha sällskap, menar jag … :) Annars förstår jag dig bra. Man ska tycka att det känns kul. Annars är det inte lönt.
jag är fortfarande sur för Sommartåget. Förbaskade ben.
Åh du skulle verligen vara meeed.. men det kommer fler tåg :-)
Man skall känna glädje i allt man gör, så fort det blir ett ok på dina axlar är det dags att stanna upp o tänka efter ”varför gör jag detta?”
Strunta i vad andra säger, gör det som känns bäst för dig!
Tack för kommentaren Peter, och jag instämmer :-)
HELT RÄTT OCH FÖLJA INRE KÄNSLAN!
HA EN LUGN & FIN DAG!
Tack Linn!! :-)
Det är ju just precis det här som gör att man gillar dej så! 100% åt alla håll! Snart är du under 38 på milen;)
Puss och kram
Hahah tack bästa Lisa!!
Såja! Är det inte kul så kan det ju kvitta. Det är tufft att våga säga nej och stå tillbaka också. Å andra sidan, att skippa någonting är ju att skapa plats för något annat :-)
Helt rätt Ida, toppentack!
Va bra! Då hänger du med till Adak?
Hahaha… I WISH!!!!!
Du gör väl precis hur fn du vill! Jag säger som dom andra här, låt inte gnällspikarna forma dej.
Och du behöver inte skriva en roman varje gång du råkar ändra dej :-)
Hahahahah tack Peter :D
Helt rätt beslut i min mening. Känner man inte att man kan prestera eller ha glädje är det bättre att kliva av
Snarare välja att prestera på annat håll :-)
Tjejmarathon *host*..*host*
Haha… åh I wish. Jag önskar att jag hade ett knä som gjorde 5mil i ett svep iår.. tyvärr inte :( helvete
Ah, synd. Du hade kunnat åka med mig =)
Men vad är meningen att åka om man känner att man helst bangar cykel´n på träning? Det ska ju va kul! Det är därför vi cyklar och springer =)
Helt rätt Åsa!! och mestadels är det kul, men just nu vill jag mer låta bli än köra. Men ha det så superkul!!
Trist att du inte ska köra :-( Ville bara nämna i sammanhanget: jag ”började” cykla på min hoj för typ tre veckor sedan ;-) Men skam den som ger sig…
Hahaha.. det fixar du med 3 veckors träning, men man ska orka pallra sig dit ;)
Jamen, det är ju det som är så skönt, att man oftast kan ändra sig hur många gånger som helst. Och det bästa är ju när man kan välja att göra det man tycker är roligt – och tillåta sig att göra det oavsett vad andra tycker. Jag håller på dig!
Precis Josefin!! :-)
Jag tycker att du resonerar helt rätt. Jag skulle men vilja kunna sattsa på löpning och träning. Tyvärr ställer smärta i vader till detför mig. Det jobbiga är att jag inte vet hur jag skall ta mig ur det…