Efter systerhäng blev det skogshäng. Första 2km gick åt helvete, det gjorde så förbannat ont i vänstertån.. haha och jag trodde nästan att jag skulle behöva vända. Tametusan! Sedan bedövades den smärtan efter ett tag och då insåg jag hur seeeeega ben jag hade från gårdagens mil-lopp ;)

Men jag lubbade på på Xtreme-banan ändå. Sket i tråkpartiet ute på ängen, och snart var 6-7km passerade, och då kickade benen igång! Myste ikapp i spåret där både regn och sol hittade mig. Bara jag och mina tankar. Skuttade på snabbt när jag kände för det, och gick uppför backarna när jag kände för det!

Sista biten så blev jag passerad av en man med sin son på vadå 6år? Shit. Jag ville så gärna att han skulle få känna sig duktig lill-killen, men jag bara kunde iNTE bli passerad av en liten 6åring liksom? Så jag var tvungen att kubba om dem i backen därefter.. förlåt lillkillen..

Summa kardemumma 14km och en nöjd Mirre. 1.28 (6.08min/km) och därmed inget supertempo, men det var ju en återhämtningrunda. Vet ni vad som är jäkligt positivt förresten?!

Jo jag firar nästan distansrekord sedan jag började rehaba/prehaba knät! Den enda gången jag varit över 65km är när jag körde 43km’aren i Gränna. Men då fick jag lite problem dagarna efteråt. Nu är knät tipptopp och inte i närheten av ömt. Dessutom så körde jag ju på rätt rejält förra helgen med halvmara på 1.39 plus en extra mil på söndagen.

Så det GÅR FRAMÅT MINA VÄNNER!!!

Vågar inte ta ut massor i förskott… men jag har då inte känt av något knäont på år och dar nu… magiskt! Gör mig desto mer stärkt i beslutet att skippa halva Stockholm Marathon. 

Totalt 4h träning idag, och jag känner mig stark. Styrkan fick hållas tillbaka lite grann i veckan pga lite extra vila i och med personalpartaj och tävling. Men vi tar nya tag nästa vecka, fokus styrka :-)

Hoppas ni får en supersöndagkväll!