Okej nu är det extra tydligt att det inte blir något New York, såhär på pendeltåget till kontoret. Försöker stärka mig i beslutet att inte åka samtidigt som många vänner, som menar väl, säger åt mig att åka. Vad jag vill formulera är att det inte bara handlar om maran går av stapeln eller ej, jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag drog iväg syrran till NY där det enda som fanns var just ett marathonlopp.. Och allt annat stängt. Ingen risk storasyster tar helt enkelt.
Själv åker jag inte heller, då det, precis som jag nämnt tidigare, inte heller bara handlar om maran för mig.
Försöker acceptera istället. Även om det är sjukt konstigt. ”Sådant här händer ju andra” ni vet. Sedan när råkar man ut för storm och inställda flyg.
Så det är status. Någon form av tröstköpa-resa-till-exotisk-plats kan vi kanske räkna med som resultat av detta….
Skönt att du fattat ett beslut. Själv går jag och velar. Inväntar besked. Nu verkar det som flyget kommer att gå, men vad är det för stad att komma till? Och kan man lämna en dotter med 40 graders feber hemma? Med tanke på hennes sjukdom kan vi ställa in och få pengarna tillbaka. Velar lite till. Det här var den sämsta uppladdningen ever. Det måste kännas jätteskönt att ha bestämt sig!