Konstigt det där. Man har suttit inne och jobbat hela dagen. Väntat på mörkret. Packat väskan.

Man tvivlar inte, man bara kör :-)

Varför?

Jo för att det ÄR för härligt!!!!!

Lämnade bilen och intog spöregnet. Mötte upp Virva, Cissi, Johan och Eric och vi gav oss av mot den hyfsat livsfarliga Danderydsreflexen i mörkret med spöregnet som piskade i ansiktet. På skallen debuterade jag med en fulladdad Petzl NAO på denna bana, och på fötterna testade jag Salomon Speedcrossen också för fösta gången på denna bana.

Jag vet inte om det var detta, eller om det var regnet, eller det facto att jag inte sprang igår ? Men jag FLÖG fram. Jag hade sjukt pigga ben och kände mig farligt stark. Farligt menar jag, med tanke på att man får lust att kasta sig framåt som en galning trots att underlaget är allt annat än säkert på obanad mark ;) 

(Superinternt skämt ang tightsen. Haha. Måste bara lägga upp denna bild)

Hursomhelst, jag BARA NJÖT. Löpning när den är som bäst. När känslan finns, när man flyger fram, när det är en upplevelse utöver det vanliga…

Ja, löpkänslan kunde jag inte klaga på alls. Och det var kul att njuta av en kväll som säkert de flesta tyckte var ”ruskig” eller ”förjävlig”. När jag tyckte den var magisk..!

Hade kunnat fortsätta säkert dubbla tiden. Fanns inget att klaga på!

Dyngsur och gladis

Ett glatt gäng avslutade därefter med kaffe inne på OK. Speedcrossen skötte sig exemplariskt även om det var halvt livsfarligt att kuta på samtliga blöta klippiga partier. Nästa gång ska jag nog testa med spikar. Men de var bäst hittils helt klart.

I övrigt såg jag bättre än någonsin vilket gjorde mig modig i skogen, och med underställ och skaljacka var jag perfekt klädd.

Fasiken… det finns inga dåliga väder när det finns sjukt bra prylar, bra vänner och jävligt bra löpkänsla!!