Med ett stort leende

Jag köper sällan loppbilder. Alltså, ni vet de officiella fotografierna.

Oftast ser man ju ändå halvt förjäklig ut, och oftast så har man (läs: bloggtokig Miranda) ju sett till att det tagits en hel del Iphone-bilder åtminstone.

Men.

Den här bilden från årets Tjejmilen kunde jag ju inte låta bli att till slut köpa hem. När det stod ”sista påminnelsen” så blev jag lite hetsad ;)

Bilden gör mig otroligt glad. Jag hade piggare än piggaste benen när jag rullade runt utan att verkligen ta ut mig på 42.47. Ingen satsning på pers, bara skoj. 

Kanske var det därför jag såg så glad ut. Jag satte noll press på mig och log bara.

Oavsett. Det kanske inte är några berg på bilden, men den här bilden skriker ändå löpglädje.

Folk frågar mig alltid ”hur man orkar träna??”.

Ja, ni vet.

”Hur orkar du hålla på?”. 

Glädje är svaret. 

Jag blir genuint glad av att springa. 

Får jag bara springa så är jag lycklig. 

Egentligen är det inte mycket svårare än så. 

3 Comments

  1. Östersund

    OCH..du förmedlar sådan glädje till oss andra också.
    Tack för den.

    • Miranda Kvist

      Åh tack Christin! Ses på lördag :-)

  2. Hi, I think your blog might be having browser compatibility issues. When I look at your blog in Firefox, it looks fine but when opening in Internet Explorer, it has some overlapping. I just wanted to give you a quick heads up! Other then that, amazing blog!

Comments are closed.