Morgonkaffe med en vän. Uppe i ottan, men vad gör man inte för en vän när schemat är tajtare än tajtast. Vi hann med den gamla klassikern ”Whether you believe you can or can’t, you are right”. Tackar tackar för morgoninspirationen Henry Ford.

Vet ni. Det där har väl genomsyrat mig de senaste åren. Jag kommer ihåg när jag började höra om människor som sprang ”5 mil en vanlig lördag” och blev helt fascinerad. Men om de kan så kan väl jag, och om jag tror jag kan så… ? Exakt. Nog kunde jag. Och 1,5år efter att jag kom igång med löpningen igen så sprang jag sm på 100km och andra tävlingar och långlopp. SwissAlpine och veckan därpå till Gränna. (Okej, idag skulle jag inte rekommendera det tuffa schemat med tanke på skaderisken), men då låg fokus på om ”jag klarar av det?”. Och jadå. Man klarar av saker och ting, bara man vill det tillräckligt mycket och tror på sig själv tillräckligt mycket. Och ser till att man ställer sig på startlinjen eller sätter igång. 

Samma sak gällde föreläsningar. Suss peppade mig tills jag ställde mig på scen. ”Vem tror jag att jag är?” eller ”Vem vill lyssna på en 22åring, föreläsare ska ju ha livserfarenhet?” fyllde min skalle. Men det gick, och det gick bra. Och var riktigt kul och utmanande. Och på förra årets Tomtetåg kommer jag ihåg att jag pratade med Pasi om coaching. Nyfiken på hur han jobbade, sjukt fascinerad över det här med coaching. ”Jag vill också” gick mina tankar. Dela med sig, peppa och skriva program. I våras gick jag en löpcoachutbildning och strax därefter började mailen trilla in. ”Jag vill bli coachad!”. Och på den vägen är det med coachingen, inte hade jag väl kunnat ana att jag ett år senare skulle ha tvåsiffrigt belopp med adepter, och känna mig otroligt bekväm med rollen som coach.

Det här är på inget sätt ett inlägg för att skriva under på vad jag gjort och så, mer att påminna mig själv egentligen, att allt går. När löpartågen startades var vi 8 personer och i somras var vi 60 personer.. och nu kör jag och Suss en löparresa till Mallorca med Pauluns Resor. En löparresa liksom?! Kommer ihåg när jag sprang längst med Algarvekusten på en anordnad löparresa för 2år sedan och tänkte att ”shit, vad ballt om man kunde jobba som ledare på en sådan här grej en dag”. Och tametusan, måste egentligen nypa mig i armen igen. Inte bara ledare – arrangör!

Så just i denna stund, med en helt ny grej på gång, så peppar jag mig själv lite. ”Årets julklapp!” here we come… mjao. Kanske nästa år? ;) Men alltså. Jag tror på det här, och det är det som behövs. Om det är något jag lärt mig de senaste åren så är det faktiskt att man kan klara av det mesta.. bara man tror på sig själv. Vi kör citatet en gång till vad tusan: ”Whether you believe you can or can’t, you are right”.

Sådärja. Nu har jag predikat klart. God tisdagsmorgon på er!!