Hallå gott folk!!

Ni vet hur jag är en rätt social typ?

Inte ikväll. Ikväll ville jag mest slippa tänka för en stund, så jag hamnade faktiskt i spinningstolen. Hos Michel på Sats Odenplan förstås, vars helvetesspinning jag var rätt beroende av förra vintern.

Inte blev jag besviken idag heller. Lika jobbigt som vanligt (dock kändes inte av mitt ettåriga spinningbreak). Som alltid uppvärmning + 90 min brutalitet & effektivitet + nervarvning. Jag som aldrig varit speciellt förtjust i spinning, kan bara inte låta bli att gilla detta. Okej, det är inte ”Upplevelse a’la Rexlexbana” men det är så mycket upplevelse som det är möjligt i en spinningsal! Och när sista låten, Swedish House Mafia – Greyhoud, går igång – ja, då är det ju snudd på utomkroppslig upplevelse när man uppbådar någon typ av överlevnadsinstink-kraft efter alla herrans tusentals intervaller sedan tidigare….

Mmmmm…. 

Så vrak till Miranda försökte komma hem sen. Mobilen var död. Satt och läste reklamskyltar och tyckte minsann att tbanan gick såååå hiiiimla låååångsamt innan jag upptäckte att jag passerat min station. Så det fick bli prommis hem. Happ.. lika tankspridd som igår när jag tvättade håret inför dagens fotografering på kontoret. Bara det att jag glömde tvätta ur balsamet och somnade med håret invirat i en handduk. Min vanliga volym fanns inte där.. om man säger så. 

Hehe.

Men annars är det bra. Har full kontroll på läget. Typ ;)

Från i våras när jag ”duatletade” lite…