Fasiken, jag hade någon idé om någon riktigt bra kalender iår. Med planerade inlägg, kanske tips om något lopp i världen varje dag, eller kanske typ en ny styrkeövning eller något.

Men det sket sig ju, det är ju redan den 4:e??! Att tiden går snabbt när man har roligt, jodå, det har jag märkt. Men ändå, vad tusan hände med november? Så blir det när man springer med pannlampa. Så roligt har jag definitivt haft, trots den uteblivna berömda New York-resan. Ännu är de på gång med jobb för att lösa alla problem som uppstod med the cancelation. Miranda Kvist lyckades avanmäla sig, så oavsett så bör jag rimligtvis kunna plocka ut en ny startplats (för nya 2500 riksdaler) till nästa års november.

För övrigt. Lubbade runt ca 30mil i november, vilket betyder någonstans att jag efter 10 månader (efter knäskadan där jag fick gå ner på kortdistans 5-12km) är tillbaka på ”samma distanser” som förr månadsmässigt. Inte för att jag egentligen har siktat på en 30milamånad, verkligen inte, jag har bara skojsat runt när jag känt för, och vilat riktigt duktigt däremellan. Haft ganska klockren struktur för att aldrig utmana knät för många dagar i rad, och kört 10h styrka/militärträning utöver löpningen.

För mig finns det ingenting annat som betyder mer än att vara skadefri. Får jag bara springa så är jag lycklig ni vet. Skulle gladeligen offra min vänsterhand mot att aldrig mer ha knä-problem. Prioritering helt klart. Verkligen tveklöst.

På tal om distanser så gick ju Bislett 24h indoor challenge i lördags. 24h på 545m lång inomhusbana. Jag avundas inte mina kompisar, även om jag kan avundas möjligheten att springa 10-15mil. Det skulle jag inte våga utsätta mitt knä för idag. Men det kommer en dag för det också. Det är märkligt för övrigt. Något som kändes så självklart förra året, känns så otroligt långt borta idag. Inte ens för pengar skulle jag göra om det där. Jag ångrar det inte, då jag fick med mig en tokig upplevelse som format mig. Men nästa gång jag väljer att ge mig på en dygnslång tävling, då gäller det bara skog, trail och berg. Och gärna Italien. Och inte med det prestationsfokuset. 16h in i det loppet mådde jag värre än vad jag någonsin gjort, och där hamnar jag inte igen. Jag är inte löpare för resultaten, har jag då äntligen förstått ;)

Så nästa år gäller det bara upplevelser ni vet! Och såklart till viss del prestation, men även balans, tokigheter och främst livskvalitet. Precis som i november, och vad jag märker så kommer formen därefter. Blir spännande att se i vår vad man går för.

Så poängen till inlägget var att runda av november lite grann. Som började i någon form av Italien – och Åre -rus i kombination med New York-kaos och avslutades i någon form av snökärlek. Däremellan gick jag in i ett bolag och blev delägare och ”sådant”. Hehe. November 2012 går även till historien som pannlampans månad. Det var inte många mil utan, om man säger så.

Dags att förbereda sig för december på riktigt. Det är ju redan dags. Och börja smaka på ett nytt ord. Tvåtusentretton.

Men men. Ännu är det långt dit. Vi ska ju alla skapa stordåd i december först. Ajaj kapten!