Kvällen till ära blev inte riktigt som planerat.

Visst fanns både löpning, styrka på gymmet, jobb och packning till helgen i programmet.

Istället blev det en sovstund. Sedan glögg. Chokladpraliner och mamma. Och sist men inte minst lite bokföring.

Ibland blir det inte träning. Det kan man leva med. Ibland blir det praliner istället. Tänk vad jag hade blivit stressad över min icke-strukturerade-göravadjagvillträning om jag fortfarande räknade kilometer som jag gjorde under 2011. Nuförtiden har jag knappt gps-klockan med mig liksom. Blir spännande i vår på tävlingarna och se vad detta flummeri kommer innebära.

Fast såklart det ska få bli lite struktur, men det blir först på andra sidan året.

Nu är det dags för Tomtetåget alldeles strax. Årets sista långrunda. Ett år sedan jag drog på mig knäproblemet. Sakta, sakta, sakta men säkert tillbaka. Iår har det säkert blivit hälften så många mil som förra året, men det har blivit många fantastiska mil. Visst, förra året var jag nog ute och lubbade marathondistanser uppemot 40 gånger.. och iår ”bara” ett par strax över 10 st. Men som sagt, det är ju inte bara distansen.. det är ju värdet i distansen som betyder något. Bara det faktum ATT JAG KAN springa långt betyder allt för mig. Sedan förstår jag lite mer varje dag vilken typ av träning som ska förgylla min livskvalitet, och det är inte ”bara simpelt nötande” :-)

Hursomhelst. Snacka om årskrönika jag kommer skriva i juldagarna. Analysera skiten ur 2012. Vilken otrolig jäkla uppförsbacke jag hade i våras kändes det som; allt strulade; både kärlek, knä, motivation och arbete.. och sedan.. sommaren, hösten och vintern. Livet har lekt som aldrig förr..!! 

Nej nu är jag för trött för att dra några som helst slutsatser, jag ska sova nu. Tappade röda tråden för länge sen. Det var något om praliner jag började med.

God natt :-)