Slängde in en tvättmaskin imorse och stack iväg i löparskor. Kände mig sådär äckligt effektiv som man bara gör när man överdriver sin egen effektivitet (att jag kom upp 1h senare än tänk, nej det hade jag glömt för länge sedan). 49min skulle maskinen ta.
Ut rullade Mirre. Till en början barmark, fukt i luften, utan vantar och fågelkvitter. Shit är det vår nu?????!
Halvvägs in i passet. Åh nej nej nej, här är det ingen vår. Höll på att slå ihjäl mig i snöblasket, sedan började det regnsnöa blötsnö i fejjan på mig och strax därefter höll jag på att förfrysa fingrarna. Alltså, nej, ingen vår.
Strax efter halva rundan insåg jag också att det gick snabbare än vanliga morgonpass. Låg med lätthet 4.40-4.50fart. Så jag insåg därmed att jag behövde dra loss en mil innan tvättmaskinen blev klar.
Och vet ni vad. Det hade jag fixat OM mitt lokalsinne inte varit så horribelt dåligt, och min genväg blev en senväg, och jag var närmare 12km när jag kom hem.. Haha! Så jag missade tvättmaskinen, men får glädja mig med ett bra morgonrunda @ 4.52tempo i
Sedan dess har jag hunnit med mindre jobb än tänkt och nu dags för lunchdejt. Min vän Therese lämnar mig för underjorden (down under) under 2 år. Så jobba kan man göra senare, nu står vänskap närmast på agendan….
Ha ha, jag har också dåligt lokalsinne och många rundor har blivit betydligt längre pga av detta. Men tvätten springer inte iväg iallafall!
HAhaha.. brukar säga att det är tack vara mitt lokalsinne jag blev ultralöpare ;)
Ska bli kul att se dig på tävlingar i vår när det verkar gå så lätt att riva av en enkel mil så där en tisdag i februari!
Tack Sara!! Ja det ska bli kul att se :D om jag nu lyckas hålla mig och inte springa alla tävlingar jag ser ungefär varje helg, då blir det svårare att prestera … ;)