Hehe.. snacka om att gå från det ena till det andra. Ena stunden är det backintervaller i mörkret i snön med TNT och i nästa stund bergspass på Mallorca.. Sådär, vad ska vi kalla det, fantastisk variation i vardagen?

I alla fall. Vill bara berätta att jag blir så varm i själen när jag läser fina ord om TNT på facebook och funbeat, och på lite olika bloggar :)

För att jag ska erkänna för er. Alltså den anspänningen jag hade inför start igår; den var INTE vad jag var van vid. Jag blir i ärlighetens namn aldrig så nervös… men igår upplevde jag typ nervositet på ett nytt sätt! Och då debuterade jag som föreläsare första gången inför 100 personer när jag var 22år.. och har flyttat till ett annat land helt själv vid 20 års ålder för att jobba på ett företag på ett främmande språk.. osv. Jag har liksom haft (eller ja, utsatt mig för) en rejäl dos nervösa och utmanande situationer. För att inte tala om att stå på startlinjen inför ett 100km-lopp också.. Som jag förstås anser gjort att jag både vuxit och utvecklats som människa förstås.

Hursom. Jag vill ändå påpeka att den känslan jag hade inför gårdagen var enormt nervpirrande! Värre än det mesta jag känt! Det var häftigt och sjukt jobbigt!! Fasiken, jävla endorfinjunkie man är. Lite exalterad som när man står på en startlinje inför att mosa marathonpersonbästa på 3.20 liksom.. Man VILL men samtidigt känner man ”varför utsätter jag mig för detta??” ;)

För att TNT är ju liksom min lilla bebis på något vis. Eller ”vår” bebis, och vi har ju förstås ingen aning om vad detta verkligen kan utvecklas till, och det är ju ett risktagande verkligen. Och jag menar, det kan ju komma femton personer när man säljer en sådan här grej.. vilka får åttio på första försöket liksom? Och nu är det dags att prestera; och ni känner mig, jag vill bara att alla mår bra. Att alla är nöjda och alla får vad de vill ha ;)

OCH DET SKA JAG SE TILL.

För att nu har startskottet gått och nu är det GAME ON.

Nu är nervositeten bortblåst och jag är mest bara laddad till tänderna. Så snart jag tänker på alla fantastiska och härliga stunder som TNT har framför sig så känner jag hur hela jag bara fylls av energi och glädje, ambitioner och visioner. Det finns liksom ingenting som inte går, förstår ni kompisar?

Ungefär så känner jag nu. Allt är FAKTISKT möjligt. Man får inte glömma bort det! Så länge man är villig att jobba för det :)

Så GAME ON. Game on!!!