Det hela började med ett spontant samtal sent kvällen innan avresa. Kanske skulle vi upp och ränna i fjällen även denna helg?

Jag (som uppenbarligen inte har mycket till annat liv?) bangade förstås inte. Påbörjade packningen där vid midnatt på onsdagskvällen förra veckan. Avresa tors förmiddag, och endast DET NÖDVÄNDIGASTE. Eftersom planen var att springa med packningen från Storulvån till Sylarna (enkel resa 16km) så kunde jag ju inte bära en stor bag direkt. Plockade med mig allt jag kom på och började skala av allt till ungefär hälften av ursprungsstorleken ;)

Vi rände rakt upp mot Jämtland igen (Sthlm-Jämtland känns som en spontanresa nuförtiden..) och dök på Storulvån runt 18. Klockan 20 skulle receptionen i Sylarna stänga, så det var inte så mycket att orda om. Ville vi hinna få ett rum var det bara att rulla på!

Packad och klar för ”avresa” mot Sylarna.

På väg mot Sylarna, och det var precis lika vackert som jag mindes det! Senast jag var här var på Jämtlandstriangeln förra året, när jag kärade ner mig i svenska fjällen. Vi lyckades pricka in en helt perfekt kväll med blå himmel och strålande sol. Visserligen segaste benen i stan eftersom de suttit i en bil senaste 6-7 timmarna och degat ihop. Sedan lite halvt stressande 16km med packning och höjdmeter. Haha. Vet ni vad 4kg gör med löpsteget? Ja, fjädringen försvinner om man säger så ;)

Efter en hel del bilder, inandning av fjälluft och känslan ”tänk att jag får vara här igen!!!” (jag menar, det var ju bara en vecka sedan senast…) så började vi närma oss Sylarna. Jag kastade iväg Eric sista biten för att försäkra mig om att vi skulle få checka in (annars hade vi väl fått sova i någon soffa i allmänna delen eller något. De hade haft telefonstrul så man kunde inte ringa. Haha äventyr liksom). Sedan tog jag det lite lugnare, njöt av stillheten, torsdagskvällen, äventyret och löpningen. Sista biten innebär lite höjd och jag dök in exakt 19.59. Hehe. Så jag hann jag med.

Hur kan man inte vara lycklig när man springer mot Sylmassivet, ser ju helt magiskt ut!

Väl på plats blev det incheckning och middag. Bättre än väntat. Eftersom vi hann in innan deras lilla shop stänger kl 20 så slapp vi äta energibars till middag och fick inhandla fryspaj och fryslasagne. Behöver jag berätta hur gott det smakade? :D Och sedan en parantes, de använder inte ens nycklar på fjällstationen i Sylarna. Man måste ju ÄLSKA det. Man låser liksom inte dörren. Varför? Shit. Jag blir mer och mer kär i fjällmentalitet…

Så hit rände jag alltså på Midsommar. Man kan inte titta sig mätt på denna bild!

Värsta lyxmåltiden, helt ärligt! Med coolaste vyn.

Eftersom vi hade lite kort om tid så skulle vi ta vara på varje timma. Fredagen innebar med andra ord att det skulle bli långpass med betoning på heldagspass. Kvällen innan så längtade jag efter att få kliva upp och rulla iväg. Det finns inget som kickat igång min motivation lika mycket som äventyr. Först schysst fjällfrukost där jag försökte få i mig så mycket som möjligt! Nu skulle vi även tillbaka till Sylarna så jag slapp släpa med mig hela packningen på ryggen. Måste börja träna på att springa med ryggsäck.

Trots att jag hade ganska liten packning när vi gav oss iväg på turen så gjorde det skillnad för mig, så jag dumpade det på min goa vän efter någon kilometer. Rent taktiskt eftersom han är så stark så kanske jag skulle klara att sinka honom lite med extra vikt.. man får ju schyst träning när man alltid ska jaga en starkare kompis haha.

Sylarna Fjällstation

Dagens tur gick från Sylarna mot Helags och Helags-toppen. Helags är Sveriges sydligast belägna glaciär (har jag precis fått lära mig) och bra hög ändå, 1796höjdmeter. Några 200 höjdmeter lägre än Kebnekaise.

Vi började springa och visste att vi endast skulle vara tillbaka till Midsommarbuffén (som vi glatt överraskade fick veta skulle finnas) på Sylarna kvällen till ära.

Lycklig löparMirre ränner fram över stock och sten!

Som vanligt är det svårt att med ord beskriva hur sjukt coola sådana här äventyr är…. så man får försöka beskriva det med bilder. 2h in i rundan så började vi klättra oss uppför höjdmeterna. ÄVENTYYYYYYYYR!!!

Ståtliga Helags!

Brant som F***n…

 

Efter en hel det svett och skutt hade vi plockat oss upp på 1796 höjdmeter. Hyfsat löpbart. Vi mötte vandrare som trodde att ”Sveriges elit” var här och sprang uppför berget.. hehe. Njaaaaaa… men okej. tack för komplimangen ;)

Man ser ju massa norska berg också. När ska vi dit??? 

Efter denna schyssta ”lilla” vända på 4h typ så satt det OERHÖRT FINT med våfflor och grädde på Helags fjällstation. Nästan så man undrar vad  man gjort för att förtjäna allt detta fantastiska! Och det är ju något helnice med att ha utfört en rejäl fysisk bedrift och sedan få sätta tänderna i något smaskens…Mmmmm.. behöver inte berätta hur otroligt gott det var. Kroppen behövde helt klart energin också. :)

På väg nerför Helags var det för övrigt ingen dans på rosor.  ”Lättlöpt”. Man körde nästan lite sten-surfing och hoppades på överlevnad. Typ ;)

Helags fjällstation, the place to be!

När våfflorna var i magen var det dags att röra på dig. På med nya fräscha tröjan och iväg. TRÖTTA ben som jagade Eric hela vägen till Sylarna. Dock så var benen fan fräschare nu än på väg bort till Helags. De löpte på och skuttade mellan stenarna och jag log. Det är något speciellt med att vara ute hur många timmar som helst.. man kommer in i en helt annan avslappnad känsla. Livet leker liksom :)

Sista höjden vi var tvugna att ta oss över tröttade dock ut mig en aning och jag var helt klart mör när vi kom tillbaka efter ca7h (inkl lite stopp) till Sylarna. 46km och 1500 höjdmeter. Check!

Midsommarbuffé och jordgubbstårta fulländade en helgrym dag :)

Och när man har roligt så går tiden snabbt?

Lördag morgon blev det att plocka ihop alla prylarna. Vi rände på en ”morgonjogg” upp och nerför runt stationen. Tanken var först att ta Syltoppen men vädret var inte att leka med, dimmigt osv. Så det får bli en annan gång. Avslutade morgonjoggen med att bjuda hela frukostsalen på show när vi skulle ta oss över en rejäl fors precis framför deras ögon. Tänkte att nu Mirre, nu ramlar du inte (!!) och lyckades hålla mig på benen. Hade varit liiiiite tråkigt att skutta in som en blöt katt..

Glada i hågen skuttade vi därefter tillbaka till Storulvån med packningen. Benen hade haft bra med flyt på heldagspasset och klarat att hänga på Eric helt okej. Hade känt mig riktigt stark emellanåt. Hehe, det gjorde jag inte på lördagen ;) Men jäkligt bra planerat att det går nerför från Sylarna till Storulvån..

När vi dök på Storulvån till slut så kan jag erkänna att livet var ganska gött. Coolaste midsommar ever, härliga vyer och fantastisk upplevelse. Möra, goa och glada ben, och en stark kropp. Från tors kväll till lör förmiddag hade vi hunnit avverka 12h i fjällen, det är fasiken inte fy skam, varav en hel del med packning.

Helt klart en midsommar jag kommer att minnas !!! :)