Jag firade ju lördagen med Stockholm Marathon ju, så jag behövde ju fira söndagen med något annat skoj, eller hur?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag var pigg imorse haha. Efter att ha kommit iväg rätt sent från Stockholm igår så gjorde vi vårt inträde i Norrland (jajamen, Gävle är uppenbarligen Norrland) närmre midnatt. Sedan tror man att man ska vara trött och somna direkt, men jag tror att kroppen och knoppen har lite väl mycket nya intryck att processa ibland. Så skallen vägrade sova, och någonstans vid småtimmarna kom frustrationen. Att klockan ringde någonstans kring halv sju piggnade knappast till en trött Mirre ;)

Men vem brrrrryyyyyyr sig? Hotellfrukost a’la Scandic och vidare till Lugnet som var allt annat än lugnt. Dags strax för Salomon Trail Tour Falun. Vilken fröjd att se allt eventmaterial uppe redan på plats, så jag kunde mest fixa småsaker och prata med goa vänner. Och gå ner från 21km till 5km…hahah. För att sedan ändra mig till 10km. Ambivalent kvinna..

Var egentligen lite stel i benen mest, 42km asfalt är ju ändå 42km asfalt, oavsett tempo. Även om jag kanske gjort en halvtimma snabbare tid på maran tidigare så höll jag ett – för mig – hyfsat långpasstempo ändå på ca 5.30min/km, och det var ju länge sedan jag drog så många asfaltsmil. Benen kändes alltså lite stela och jag tittade upp på skidbacken i Falun och tänkte att 21km kanske var lite mastigt ändå?

Eric och Glenn a.k.a vi-står-inte-alls-och-spänner-upp-ryggarna tittar ut över arenan som strax skulle fyllas med folk. STT Falun var/är ju en del av Scandinavien Outdoor Games vilket var ett imponerande arrangemang med massor av tävlingar och happenings hela helgen. Nästa år vill jag med på mer!

Glada nosar; Anette, Glenn, Mirre, Hanna och Jocke

Sedan tog vi Ahlström och störde Svanbos uppvärmning (vilket inte störde alls då Terminator pumpade in segern oavsett förstås ;)

Och Killen i buren fick ta hand om Skogsbullen medans vi andra sprang. Så glad blev han! Det var ju Per som bjöd på underhållning på maran igår förresten :)

En Glad Mirre innan start med finaste tröjan. Och ja, det är en träningströja även om man inte tror det. Strax dags för 21km-löparna att kubba iväg. Fullt fokus från Svanebos håll!

…och från Ahlströms håll ;) Dock inte på loppet…

Sedan var det dags för oss 10km-löpare att kubba uppför i starten. Jag fascinerades av hur jag kunde tycka 10km kunde kännas så långt helt plötsligt. Hahaha.. och vid 2km tänkte jag att jag helt enkelt hade ett marathon framför mig ;) men men.. jag har ju gjort värre saker förr, och vid 4km kände jag igen mina ben. Så blev livet roligare och trailen helt fantastisk!!

Obanad, skutt, hopp och tjohej, mjuk stig, uppför och nerför om vartannat = superhärlig mil! Sista gången nerför en hyfsat teknisk trail kände jag mig som en annan Kilian liksom och hade helt glömt bort gårdagens marathon. Stort tack kroppen!!

Känns som att det är bäst man kommer tillbaka hit och avverkar lite fler mil nästa gång, längtar redan. Stockholm Marathon i all ära, men på stigen är det fan RÄTT ändå. Det bara är så, det bara känns så. Oförklarligt.. men det kanske inte behöver förklaras? Benen vaknar till på ett annat sätt och får ett annat tryck i steget, och livet blir bärre; känslan blir gladare och leendet blir bredare..

Dock liiiiite trött i sista uppför ;) Åsas bilder!

Men alltid glad!!

Så var det sedvanligt häng, ni vet den andra roligaste delen (jag tycker det är 50-50 vid löplopp; hänga med kompisar och snacka skit inför och efter lopp är helt klart att jämföra med roligheten att springa) innan 21km-löparna började droppa in. Forsner dyker som vanligt upp snabbare än man tror. Och alltid glad förstås!

Skogsbullen roade sig storartat innan jag var tvungen att flytta honom för någon mtb-tävling (ja, hör ni.. MTB ?! inte okej haha). Många timmar senare hade man käkat lunch, plockat ihop allt, pratat oändligt många timmar skit i solen med fint sällis, druckit flera koppar kaffe och ätit mycket godis, tittat på underhållande crossfit-tävling och mtb-tävling samt sagt hejdå till allt och alla och packat in allt och alla i bilen. Jörpa, Ahlström och Liten Mirre på vägarna mot storstaden. Fantastiskt rolig dag som avslutades med sista-minuten-shopping av Expressen. Hoppsan liksom.

Kontrasterna denna helg var ju för galna ändå! 20.000 löpare på asfalterade gator längst Stockholm med flera tusentals i publiken som skrek på en; och sedan 300 löpare i Lugnets soliga stigar, obanat och gyttja om vartannat, med endast fågelkvitter som sällskap. Helt härliga skillnader!

Fantastiskt rolig avslutning på en otroligt rolig weekend. Stort gott natt mina vänner, nu ska jag inte vara social eller på benen på några timmar. Hejsan kudden :)