De senaste dagarna har mitt fb-flöde och egentligen alla andra flöden handlat om att leva livet NU. Inte bara för att jag själv porträtterades i Outside om detta, utan även för att tråkiga omständigheter gör att man (läs: många i mina kretsar) insett hur sårbart livet är.

Just för egen del känns det som om jag har vaknat upp ur 2 dagars dvala. Hjärnan och koncentrationen har varit någon annanstans. Men tuggat på. Inte levt livet. Timmar bortblåsta. Längtat tillbaka till Kebne så att det gjort ont i kroppen.

Men vad ställer man (läs: jag?!) för krav egentligen på det här med att ”leva livet”? Måste det alltid göras i löparskor på fjällen..? Helst ja. Hehe ;) Men då blir det inte så många dagar om året ändå, även om man är där stup i kvarten.

Jag försöker komma tillbaka till att verkligen uppskatta de små saker också. Middag med syskonen som slutade med skrattfest, eller egen skogsrunda med mamma i sensommarstrålar. Luncher med kompisar och känslan av att ha kontroll på något roligt projekt. Trevliga fikapauser och roliga träningspass.

Så även om livskvaliteten går på upphöjda nivåer i i sådana här miljöer.. så är en latte på stan med en bra vän också en himla god stund. Eller en himla smaskig lunchomelett :)

Eller att springa en tur i skogen ikväll med pannlampa. Kommer också vara en riktigt härlig levnadsstund!