Herregud, träningsvärken blir ju bara värre och värre. Om jag inte hade haft nästa veckas 55km-lopp framför mig vet jag inte vad jag hade kunnat skylla torsdagens uteblivna träningsdag på ;)

55km och 3200 höjdmeter är ju dock ”snällare” än vad jag gjorde förra året. Valet finns att göra 80km och 5000 höjdmeter. Men jag fixar inte det när jag ska ta hand om alla andra löpare i gruppen. Det bara går inte, ett sådant mastodontlopp måste man ladda för mentalt deluxe (!!). Hade det varit fokus på min egen tävling bara hade jag gått på mastodontloppet =) Men det ska istället bli mycket roligare att följa våra löpare. Som den hönsmamma man blivit.haha..

Fast å andra sidan, 55km och 3200 höjdmeter är ju ingen walk in the park heller direkt. Kan bli smaskigt. Men oerhört roligt ska det bli, börjar längta på allvar nu. Inte många dagar kvar till onsdag och avresa!

Jag skrattar lite åt mig själv när jag tänker på det där loppet, och var jag befann mig i livet. Har det bara gått ett år?

Det KÄNNS som så mycket mer :)