Bitarna faller på plats

Nuförtiden gör jag rätt mycket med en klackspark som jag bara kunde drömma om förut. Utan att ens blinka så signerade jag ett årsboksslut idag. Lite coolt ändå när man tänker efter. Jag kommer ihåg hur mäktigt det var att starta firman i förstaläget ändå. Eller ännu tidigare än så, när jag signerade min första enskilda firma, DET var coolare än coolast då. Och ändå var det inte alltför länge sedan man var lite yngre och gick runt med vem-tror-jag-att-jag-är-hatten på sig. Vågade inte ta för sig. Tjejer, killar, slopa den tanken. Fasiken, det är bara att hitta receptet. Och vet ni vad receptet är? Jo, det är bara att göra’t. Ärligt. Bara kör. Väx på vägen.

Är hemma kvällen till ära och blickar mot 2014 för övrigt. Inte arbete eller sådant, utan tänker på utmaningar på allvar. Imorn kan man ansöka till CCC igen. Jag hoppade ju chansen att komma till start under detta år, så vi får se hur det blir med nästa år. Söka går ju alltid, men sedan ska man ha turen att få en startplats också. CCC är för övrigt den korta UTMB. ”Kort och kort” hm.. fortfarande 100km och ca 6000 höjdmeter. Intresset finns. Programmet är även bättre för nästa år. Får jag en startplats blir det nog 2014 års största mål. Satt och tittade på lite bergsfilmer precis och kände lyckan och glädjen. Då ska jag vara i mitt livs form, dags att börja träna på allvar :)