Stackars fotleden

Hallå folket. Är lite stukad i humöret, eller ja, mer i foten alltså. Igår när jag och Kalle sprang reflexen så skuttade jag väl runt som vanligt. Men var oerhört nochalant när jag skulle hoppa över ett träd. Snubblade till liksom i upphoppet vilket gjorde att när jag skulle landa så stukade jag till vänsterfoten något in i hel***. Smärta!

Ärligt talat så blev jag CHOCKAD. Jag har ju ränt på så mycket svår och tuff terräng i snabbt tempo det sista året och klarat mig hur bra som helst. Blivit kaxig rent av. Så är man ofokuserad och har lite otur = bamm!

Det komiska (och tragiska!) var att Kalle också stukade sin fot några minuter innan så vi var ett hyfsat tilltufsat löparsällskap ute i skogen. Haha, linkade fram en stund. Sedan blev vi ju löpbara igen, så det var inte så brutalt att vi inte kunde fortsätta springa.

Lindade foten stenhårt igår kväll och plockade av lindan innan sömnen. Idag känns det helt okej även om det ömmar. Var länge sedan jag drog till det såhär; senast var det säkert på Fjällmaraton 2012. Så nu springer jag nog inte förrän söndag igen, och innan dess blir det styrka. Tji fick jag för att jag blivit ”så bra på tekniskt underlag”. Mäh!

En gammal Mirre-bild med fotledsskydd hösten 2012.

Och sedan maskeraddräkt? Näää.. alltså man kan se ut sådär när man springer..

#superöverdrivetmatchatsådetblirpinsamttillslut.