Igår åkte jag iväg på eget äventyr. Benen var halvtrötta efter ett hårt funktionelltstyrkepass inkl. intervaller på fredagen, men de vaknade till efter en stund. Jag plockade med mig en packad ryggsäck med förstärkningsplagg, dryck och energibars och satte mig på pendeln ut på landet. Det var ett mycket spontant val att sticka iväg på lördagsmorgonen då andra träningsbokningar hade runnit ut i sanden.

Från Handen hoppade jag på etapp 4 och började springa mot Björkhagen och Sörmlandsleden start. Via Tyresta By, Alby friluftsgård mot Skogshyddan och vidare mot Hellas och Björkis. Det var fantastiskt underlag!! Äventyr och rötter och klippor och stenar. Jag njöt verkligen fullt ut av skådespelet; hur kan det inte vara högtrafikerat?

Med andra ord hittade jag definitivt den bästa trailen i närheten av Stockholm. Jag äskar när varje steg innebär en utmaning. Att jag missat Sörmlandsleden såhär länge?!

Jag funderade också på det faktum att människor tränar. Tänk om alla kunde få känna sig odödliga när de kom farande över ett myller av rötter ut i en galen och halvläskig nedförsbacke… endorfinrus!! Det här är varför jag tränar; känslan av äventyr!

Jag måste dock erkänna att jag började bli lite trött efter ett par timmar; och framförallt kaffesugen! Mitt tänkta kaffebreak i Alby fick jag avstå då cafét stängde tidigare än vanligt. Min huvudvärk hade ingen förståelse? ;)

I

En extra snutt kring Björkis/hellas och så stod jag där helt plötsligt framför Björkhagens tunnelbana med 40km ledlöpning i benen. En härlig tur som givit mig massvis av tid att djupdyka i mina tankar och samtidigt bara vara.. helt själv. Det måste vara 2-3 år sedan jag sprang såhär långt helt ensam sist. Att rekommenderas om man behöver en liten enkel time-out. Efter turen kände jag mig mer energisk än innan. Löpning när den är som bäst!

 Obs! Jag uppdaterar Facebook och Instagram, samt DN-bloggen  mer frekvent!