Idag blev det det absolut första passet i september som varit utom tävlan och ledarskap. Det låter (!) helt omöjligt men är sant. Jag var inte den piggaste löparen efter CCC så efter loppet har jag enbart kört ledarskap på läger och pass.

Dagens löpning blev en väckning till min gamla löparkänsla. Äntligen har känslan av sega och trötta ben lämnar kroppen. Nu börjar jag få fart igen. En tydlig signal är att jag har noll tålamod.. Idag var jag tvungen att byta 15km lugn distans till 10km snabb fartlek. Men bara desto bättre, känner mig glad och stark igen i benen :-)