Det bästa som hände min löpning för några år sedan var att jag fann reflexlöpningen. Helt plötsligt blev oktober och november roliga löparmånader?! Helt plötsligt såg jag fram emot mörkrets inbrott tidigt på kvällarna och jag slutade springa enbart på upplysta trottoarkanter.

Det är något oerhört speciellt med att springa i skogen med en pannlampa. Det är faktiskt rent av magiskt.. På vilket sätt kan man undra?

Jo. Man försvinner in i en annan värld helt enkelt. Visserligen gör man det redan när det är ljust och löparskorna är på stigen, men det blir än mer påtagligt i mörkret. Världen bäddas in i ett litet ljussken och man hör oftast bara sina egna och sina vänners löpsteg. Oftast springer man på en smal stig och konversationen byts ut mot tystnad. Man tuggar på i det tysta. Och njuter.. Och kämpar sig framåt.

Jag minns när vi gjorde 4h reflexbana i snön förra året. Benen var som sirap och vi pratade inte mycket sista timmen. Men oj så mycket jag njöt.

Varför vill man försvinna in i en annan värld? 

Det är magiskt med kontraster. När man stressar runt till vardags så är det lycka att bli ett med naturen och flyga (nåja) fram i spåret och jaga reflexer en kväll. Resultatet är så direkt också då man passerar reflex efter reflex.. Jämför en sådan kväll med en kväll på gymmet där tempot är precis lika vardagsstressigt som innan. I skogen går tempot ner fastän man tränar minst lika hårt. I skogen hittar man helt enkelt en annan harmoni.

Kom och spring med oss i mörkret och upplev det själv :)