(Obs tvingades stänga av kommenterarfunktionen hela helgen då jag fick 3000 spam-kommentarer på ett dygn i förra veckan. Nu funkar det igen!)

Vaknade upp med sega ben. Inte konstigt alls med tanke på att jag hade sprungit 4 dagar i rad, och löpning var det sista jag sysslade med innan jag gick och lade mig på lördagskvällen också.

Tog mig mödosamt upp och stack iväg efter en äggmacka. Hade bokat löpdejt med Therese som är tillbaka efter skada. Skönt tänkte jag, då kommer det i alla fall absolut inte gå snabbt :) (och så går HON och drar upp tempot…haha Therese..)

Så vi rullade framåt efter att jag mött upp henne i Alvik. 4km hade jag själv dit – och det var seeegt. Pratade och rundade Södermalm i 5.50fart. Ingen riktig kraft i benen men ändå helt ok njutbart då sällskapet och solen gjorde jobbet.

Väl tillbaka öppnade sig dock himlen och dränkte oss inom loppet av ett par sekunder!!

Haha! Tackar tackar!! Dyngsura sa vi adjö efter en 2milare innan jag vände hemåt. Tack bästa Therese för rundan!

Strax innan hade en snygg tjej på cykel hojtat till att hon gillade min blogg också; stort tack till dig främlingen på cykeln, så glad jag blir!!

Blöt från topp till tå började jag alltså springa hemåt. 33km behövde jag för att göra veckomängden till fina 100, men jag tvivlade. Jag var trött, hungrig och benen ville inte riktigt samarbeta, så ytterligare 9km själv kändes jobbigt.

Då dyker helt plötsligt Thomas upp och meddelar att han och Järnmannen (som precis varit ute och härjat 9mil på cykeln ute på Färingsö) hade bokat brickpass och skulle mötas upp längst med Sundbybergs strand.

Ska jag?!

Motivation kommer…

Okej, jag kör!!

Rusar hem och byter bort det genomsura linnet och formligen kastar i mig dextrosol och fruktgodis hemma för att frambringa kraft ur kroppen – jag visste ju att det skulle behövas!

Jag och Thomas rusar bort mot Karlberg och mitt 6tempo byts ut till 5tempo. Jobba Miranda!

3 mil passeras innan vi möter upp Alex och grabbarnas förutbestämda mil påbörjas. Dags att slita med andra ord!

Alex drar upp ett rejält tempo och trots att vi alla tre är trötta kämpar vi. Vi river loss km efter km på 4.50, 4.40 och 4.30. Jag biter ihop och följer Alex rygg när det börjar ta emot vid 33km. ”berlin Marathon sub 3.23” tänker jag. Kämpa Miranda!! Samtidigt var det lite häftigt att frambringa dessa krafter; det finns alltid mer att ge – häftigt!

Benen jobbar när jag ber om det men det är jobbigt, usch så jobbigt, och när deras mil till slut är avslutad på 49min får jag klart för mig vilken fartökning det här lilla äventyret verkligen blev.

Jag brukar inte bli knallröd – men nu blev jag verkligen det!

Pustar ut vid huvudstabadet med grabbarna innan jag och Thomas sakta börjar jogga tillbaka till Sumpan (Alex stannade och simmade, triathlet som han är). Jag kommer hem till Sumpan på ren vilja, för att nu orkar jag verkligen INTE mer. Jag är slut, förbrukad, körd…

5km. Mödosamt, jobbigt och tungt. TILL SLUT hemma. 40km. 5:e löpardagen på rad och 4mil. HELL YEAH!!!

Lyckan är stor! Jag har gjort det igen, yess!! Livet är gött!

Summa kardemumma denna fina söndag alltså: 40km, 3h41min, 5.32tempo, puls 160.

Hoppas ni andra och haft en GRYM dag!!