När man har tränat en hel del, och tävlat också för den delen, så lär man sig knep som man ska använda sig av för att boosta med kraft. Mental power. Ungefär som att man kan framkalla motivation mentalt för att fysiskt kunna pressa hårdare.
Jag har vissa knep ni ska få höra.
När det är tungt och jag ”känner för att dö” brukar jag påminna mig om vad jag faktiskt har åstadkommit. Vad jag har presterat och hur mycket värre det var.
Som idag när jag satt och svettades på morgonspinningen. Med tunga ben. Tunga ben som kom ihåg gårdagens ”brutaliteter” alltför väl såsom burpees, saxhopp och utfallssteg med vikt. Ben som tyckte att det kändes lite tungt.. eller ja, mycket tungt.
När det då är några 40 sek-intervaller på sista backen efter ca 40min så känner jag att ”jag inte pallar” men då kommer räddningen. Vad är detta mot att springa 3,5 marathon?
(Jag är så trött på sådana här bilder så jag försökte pimpa den med en effekt. Helps?)
Precis, helt plötsligt finner man kraft i benen. 3,5h marathon har jag ju sprungit. Vad är det mot 40 sek? ”Sluta larva dig, du har gjort långt mycket värre saker”. Haha… som att man är sin egen PT mentalt helt enkelt.
När jag sprang Berlin Marathon började jag räkna ner från första kilometern. När jag hade passerat 20min så sa jag åt mig att ”jag fixar 3h till”. Efter ytterligare en halvtimma berättade jag att ”jag fixar 2,5h till” och så höll jag på. Heeeela vägen in i mål. ”Jag kommer fixa det, jag kommer fixa det”. ÄVEN när jag vid 37km låg prick på sekunden vad jag behövde göra för att nå mitt mål och hade tappat allt försprång jag hade haft de första 37 kilometerna.. så hejade jag på inombords ”Kom igen, DU FIXAR DET, DU FIXAR DET, känn inte efter!!!!”
Så har jag lärt mig att mentalt handskas med mina dippar under träning/tävling. Helt enkelt heja på mig själv inombords. Försäkra mig själv om att jag fixar det. Och jag tror garanterat att det är en av de aspekter som gjort att jag klarat av att springa 8milslopp i bergen, till Gränna, och SM på 100km. Bland annat.
Så det här är vad som hjälper mig i tuffa stunder:
- Jag känner inte efter
- Jag motiverar mig med att jag har gjort mycket värre saker
- Jag försäkrar mig om att jag klarar det
Jag har rätt mycket mentala tips på lager. Sådant som varit med tidigare på bloggen, och annat som inte varit med på bloggen. Så jag tänkte skicka upp dem på bloggen inom kort. Och starta den nya kategorin ”Motivation”.
Har ni fler tips att dela med er av?
Och kan dessa tips hjälpa er?
Tack för tipset!! =)
Jag håller på ungefär likadant, peppar mig själv med att jag har ju klarat bra mycket mer tidigare, framförallt när jag cyklar, (är väl en av andledningarna till att jag helst cyklar ensam, för vem fasiken vill cykla med nån som skriker på sig själv;)).
Oftast funkar det, framförallt när jag ska prestera nåt på kort tid och verkligen ta ut mig.
Jag brukar också ställa in mig själv på att just nu under de här x-antal timmarna ska jag bara åka skidor, det är mitt jobb i dag, och att jag framförallt själv har valt att göra det jag ska, helt frivilligt för att jag älskar att göra det. Då går det ju liksom inte att börja mesa och tycka att det är pest och pina.
Jättebra att du kommer att slänga upp tips! Det är bra att få nya input när motiviationen tryter och man börjar mesa:)
Att le :) en handling smittar ofta av Sig till en känsla:)
Motivationshjälp – precis vad jag behöver!!
Jag har försökt använda ”jag är trött nu, men det går över snart” och sen ”bara bort till trädet, bara förbi skräpet där på marken, bara bort till blomman” osv. Små steg, vilket blir till en längre sträcka. Jag måste jobba jättemycket med det här, jag ger upp, jag börjar gå och jag tänker att det är bäst att vila nu så att jag orkar in i mål. Så blir jag besviken på det dåliga resultatet och surar i två veckor. Det här ska jag ändra på, tänkte jag. Så, bring it on, bara – jag läser med spänning!
Åhh, en kategori helt i min smak! :)
Jag brukar välja en positiv erfarenhet eller målbild (som typ när jag åker in under portalen i Mora, sitter på gräset i Motala med min vätternmedalj eller något annat trevlig). Så broderar jag ut det så mycket som möjligt i känslointryck, lukter, smaker, ja du fattar. Sedan plockar jag fram just den bilden när det känns jobbigt och jag blir trött. Ibland hjälper det att ha ett ”startskott” för detta, typ något man säger till sig själv och som liksom triggar igång det skiftet i fokus från att det är jobbigt till den underbara bild man tar fram.
Tänker ungefär lika… på gymmet när jag ska lyfta tunga vikter brukar jag tänka ”kom igen din sabla pommes frittes” vet inte varför men en killkompis till mig sa alltid så och det ha fastnat. Guuuud skulle ge vad som för att få plåga min kropp med intervaller och tunga lyft nu!
G2ta3Y rzatpqujgpms, [url=http://pratfgbaxphy.com/]pratfgbaxphy[/url], [link=http://yqciagkgeocw.com/]yqciagkgeocw[/link], http://dxdslfpigeii.com/