Ibland brukar jag skratta lite åt mig själv. När jag ska byta från pendeltåget och gå till bussen ”Åh jobbigt” – jag passerar t.o.m. en trappa på vägen (!). Eller när jag är i T-centralen bland tunnelbanorna men måste promenera till pendeltågen för att blå linjen är avstängd.. ”Åh jobbigt” (en sisådär 200m alltså). Eller när en rulltrappa är avstängd och man måste gå uppför. Jobbigt.
Haha.. ärligt då brukar jag skratta åt mig själv.
Jag som liksom är känd för att ha energi. Då brukar jag tänka, ”tänk om folk bara visste hur lat jag är egentligen” ;)
HAHA jag är likadan!! Har jag bil till jobber så parkerar jag så nära jag bara kommer, orkar inte går typ 100 m extra.
Nu ska jag ut på en lunchpromenad ;)
Men det HÄNDER ju nånting speciellt med en just när man ska ut och åka med kollektivtrafik! Här hemma i Västerås åker jag i princip aldrig buss eller bil. Jag cyklar eller går istället och det går ju utmärkt. Men så fort jag är i Sthlm och ska åka med tunnelbana / buss / pendel så kan jag bli irriterad om typ blåa linjen är av och jag måste byta i Fridhemsplan. Skumt det där med mänsklig psykologi… ;)
Just det där med att GÅ tycker jag är jobbigt. Man kommer ju ingen vart! Ska man ändå åka kollektivt vill man ju liksom utnyttja den fullt ut. Energin ska sparas tills man ska träna :)