Kom hem från kontoret ikväll och kände mig bra tragisk. Mycket jobb, mycket träning och lite sömn har liksom satt sina spår. De senaste 5 dagarna har bjudit på en hel del tränin; lördag – 43km, söndag – 10km, måndag 8km + 75min militärträning inkl. backintervaller, tisdag 1h funktionell styrka + coaching och inkl. egna backintervaller, onsdag 75min militärträning… Antalet timmar är väl inte brutala direkt, men det har ändå varit ett rejält uppsving på träningsfronten för mig de senaste 4-5 veckorna. Sedan Italien har jag haft en rejäl skopa träningsmotivation och kraft :)

Men som sagt. Tillbaka till tragiska Mirre som låg i sängen och tyckte synd om sig själv. Träningsvärk. Mörker. Regn. Trötthet. Hm.

Har en vän som brukar tycka att godis löser alla världens problem, så jag vände mig till godiset och bad till löpargud(innan), packade väskan och drog iväg. Det var ju inte vilket-pass-som-helst utan den galna reflexen i Danderyd. 15km hårt och brutalt jobb, och ÄNDÅ tar det oss 2h att springa igenom. Banan man är glad att man överlever typ ;)

Och vet ni vad. TACK GODE GUD ATT JAG ÅKTE. Fina vänner, fina stigar, fina ben som pallar, fina kvällen i regnet.. helt JÄKLA UNDERBART. Fina endorfiner på köpet. Finfina 2h. Som jag hade sett fram emot hela veckan ju!

Och finfina vurpan. MEN MEN. Jag överlevde ;)

Imorgon fredag tänker jag inte röra på mig alls i träningsväg..

Virvas favvobit är tjurruset-delen…

Jag är mest glad bara jag får springa!

Finns få saker som slår en sådan här kväll. Tänk att man kan älska en tråkig, mörk, kall och regnig novemberkväll:)