Jag har nog blivit kallad både det ena och det andra i mitt liv. Galen, knäpp, tokig, onormal och bekräftelse hit och dit på att jag inte är ”som alla andra”.
Men om att vara ”som alla andra” innebär att jag skall ta bilen överallt, titta massor av timmar på tv:n, ha organ som knappt orkar arbeta och känna mig ständigt trött – då är jag gladeligen onormal!
Jag berättade om gårdagens träning och folk spärrar ju såklart upp ögonen. Hur kan man vilja spendera kvällen sådär?! Vem gör sådant?!
Jo jag gör sådant, och massor av vänner som jag känner. Men i samhället är vi en ganska knäpp, onormal skara uppenbarligen. Kanske är det avundsjuka (precis som Zap nämner i en kommentar) som gör att folk vill markera? Att folk vill ifrågasätta, för att de kanske innerst inne också vill?
Om alla bara kunde förstå ATT DEM KAN!
Slutligen så tycker jag att vi ska fundera på en sak.. Är det egentligen inte superkonstigt att det anses knäppt att springa 80km i veckan, men det är helt OK att titta bort 15h i veckan på tv?
jag förstår inte…
Ja, varför är det ”fult och galet att träna” mycket och länge, men fint och bra att vara vätränad?
Åh, fastnar för denna bloggen med en gång! Håller verkligen med dig, bra tänkt, bra ifrågasatt. Första gången jag kikar in, första inlägget jag läser. Kommer att komma tillbaka!
Kommentar del:
Vad tråkigt att få negativa kommentarer när man tränar. Jag tror tyvärr att sådana kommentarer ofta bottnar i prestationsångest. Idag ”ska man” ju helst ha ett bra jobb, träna mycket, äta bra, vara social mm. Och alla gör vi ju olika prioriteringar.
Själv, har jag alltid varit en väldigt aktiv person men under stressiga perioder väljer jag ofta bort träning. Som nu när jag pluggar dygnets alla vakna timmar, sista skolveckan, samt sover för lite då längtar jag kanske inte mest efter ett löppass utan en ledig 30 min framför en serie på TV/med en veckotidning eller liknande :P
fortsättning
Självklart, skall alla som vill och tycker det är kul att träna göra det. Det är ju inte upp till andra att definiera vad som är galet för dig ;) 200 mil kanske r lite galet??
Jag skulle inte heller vilja sluta träna! Men det kan nog vara bra att komma ihåg att lika lite som du skulle vilja spendera din löptid framför TV:n så kanske någon annan inte vill byta ut sin tv-tid mot löpning.
Hoppas att inlägget inte blev helt osammanhängande. Det var en intressant diskussionsfråga ;)
kramar Karin
Nästan tabu att säga hur mycket man tränar…Hört ”galenskap” även när jag tränade mindre än vad jag gör nu. Förstår inte riktigt heller…Håller med thePilla fråga ovan!
De sista inläggen du har skrivit är riktigt bra och stämmer så grymt bra.
Allt man får uppleva genom löpningen slår det mesta.
Det kommer alltid finnas folk som säger saker som speglar sig i avundsjuka. Samma sak om du äter en säj Avokado med sked, då reagerar folk extremt. Meen om du däremot äter en korv med bröd är de normalt? Vad är egentligen bra, och dåligt…ja. Hur som haver. Din blogg är störtskön! Skönt att du är dig själv och delar med dig av dina tankar och funderingar.
Jag önskar att jag var med som Du! =)
De som tycker att det är onormalt att träna och ”viga” sitt liv åt en sån bra hobby, de är allt bra avundsjuka – kom ihåg det!
KRAM