En kollega visade mig igår ett avancerat datasystem som han hade byggt. Fascinerande tyckte jag, och jag slängde ur mig ”Ja om jag lade lika mycket tid på att lära mig datorer som jag gör på att träna, ja då kanske jag också hade varit sådär duktig”. Ja, det hade jag kanske.
Såhär i efterhand så har jag funderat lite på det där. Hobby, det är ju något man lägger ner tid på och tycker om. Som att bygga datasystem, titta på bio eller blåsa glas. Man väljer att lägga sin fritid på det som intresserar en.
Men att träna, vad är det? I många andra människors liv är träningen ett ”nödvändigt ont”. Det där man utsätter sig för efter jul och kanske, kanske för en gångs skull tycker är kul när det inte känns alldeles för jävligt. Det är ingen hobby i alla fall, eftersom en hobby ska ju vara något som man tycker om..
Men för mig är det verkligen min hobby. Eller mer därtill. Jag ska inte säga att det är mitt liv, men det är helt klart en STOR DEL av mitt liv.
Visst hade jag kunnat lägga ner lika många timmar på språk (och blivit grym på språk!), smycken (och blivit grym på smycken!), bygga bilar (och byggt galna bilar?), shoppa (och varit modebloggare?) eller något annat.
Men jag väljer att lägga ner all min tid på att träna. Det är inte något nödvändigt ont, utan det är bara min livsstil. När andra säger ”Men vadå, ska du springa idag igen?” så förstår de inte att jag springer för att jag älskar det, inte för att jag tvingar mig till det. De förstår inte att jag njuter av det och att det är mitt största intresse. De associerar bara träningen till något jobbigt och negativt.
Men likt jag inte kan förstå att man kan lägga ner oändligt många timmar framför dataspel, kan jag inte förvänta mig att alla ska förstå mitt huvud heller antar jag…
Men ni förstår mig väl? ;)
Oh ja. Klart man förstår detta. Själv är jag ju periodare. Ibland går jag konstant omkring i ”runners high” och tycker att löpningen ÄR livet. Ibland känns det förjävligt… Men jag skulle för den sakens skull aldrig ifrågasätta någon som ”lever löpning”.
Ha en fin dag!
/Mia
Jadå! Jag har visserligen andra hobbies också men de kräver så mycket mer energi. I träningen krävs det egentligen inte så mycket (okej, andra kanske måste tvinga iväg sig till den, men jag fungerar mer så att jag måste tvinga mig att vila då och då), och så får man ju så mkt tillbaka omedelbart! Det blir något helt annat, sedan får folk säga vad de vill tycker jag. :)
Hej, bra blogg:D
Halkade hit för dina smycken, när jag i våras övergick från ”powerwalk” till ”jogga-lunka-löpa” öppnades ögonen för dina härliga tips och peppande ton.
Jag tror att ”men ska du ut och springa nu igen?!” bygger på avundsjuka och jantelagens mystiska regler ”vad du är fömer som springer och springer, vad ska det vara bra för?!”
Åtminstone har då ”folk” (och säkrast sådan som inte själva ids gå en meter)alltid anmärkt på mig och min träning, vare sig det handlat om min dans, löpning, cykling eller ridning. Men man KAN inte bli BÄTTRE utan att träna, -och i mitt fall, -Jag KAN inte må BÄTTRE än när jag får träna! Mina mål är ytterst små, här är det inget ”sikta på stjärnorna” utan ytterst modest, en morot längre fram i höst som att springa en mil på den BÄSTA tid JAG kan. Men huvudskälet är att slippa mina dagliga nack-axel-armsmärtor och de mildras något fantastiskt, mirakulöst, häpnadsväckande!
Klart att det ar en hobby. Jag forstar precis, aven om jag delar upp min tid mellan massor av olika saker (jag kan helt enkelt INTE halla mig till en grej) sa njuter jag ju av det likval da jag ar mitt uppe i traningen. Jag ar ingen superlopare som du, men njuter anda av att snora pa lopskorna och dra ut pa en runda.
Forresten, da man far sendrag i foten och ont i knana, visst ar det da dags att byta ut joggingskorna?
Jag förstår dig precis! Vilket bra inlägg det här är, mycket bra skrivet! Jag är inget fan av löpning, men träning älskar jag. Jag kan spendera hur många timmar som helst på gymmet och det finns inget annat fritidsintresse som ger mig så mycket energi och motivation som just träningen. Och visst, det är inte alltid folk förstår och ibland känns det nästan som att de tror att man gör det för att ge dem dåligt samvete över att de inte tränar lika mycket som man själv gör, men alla är ju olika, eller hur?!
Förstår vad du menar. Har kollegor/vänner/släkt som tycker att det att det är konstigt att jag frivilligt går upp tidigt på morgnarna för att hinna springa innan jobbet men de förstår inte att det är den perfekta starten på dagen för mig!
Håller helt med! Jag älskar att träna och har det som min hobby. Får så mycket energi av det.
Jennie (i Sydney)