6 mil. Nej jag sprang inte 6 mil ikväll. Såååå knäpp är jag inte. Eller förresten, jag önskar att jag var så knäpp. Men men, man arbetar ju upp sin ”impuls” mer och mer, och marathon har ju skett på impuls – så snart kanske ultra också..
Hur som!
Funderade på om jag verkligen skulle springa hem från jobbet idag. Det har ju ändå blivit rätt bra med mängd de senaste dagarna.. och ja, förra veckan. Men så, fick ett sms från Thomas som sökte sällskap för lite lätt löpning. Jajamensan! DÅ kan man ju inte låta bli, alltid mycket roligare med sällskap!
Vi matchade snyggt i våra Craft Safety Vest’ar (som för övrigt är ett av flera craft-plagg som jag framöver kommer att testa och utvärdera här på bloggen. Som ni kanske noterat har jag ju typ flyttat in i craft-västen redan…)
Jag och Thomas tog oss runt Bromma flygplats i mörkret och pratade om livet. Vips så hade en mil passerat och jag funderade på vad detta skulle bli. Sedan insåg jag förstås att det var tvungen att bli 16km, så jag fick ihop vackra och underbart jämna 60km på 3 dagar. (that’s me!)
Pannband på för övrigt!
Så 60km alltså. Shitt!! Lätt. Sjukt??!!!!!
Alltså jag börjar bli smått tokig. Jag vill bara springa HELA tiden. Jag vill helst av allt vakna imorn och börja springa igen! Men nej det ska jag inte. Imorn ska jag inte ta ett enda löpsteg.
Vila. Vikten av att vila.
Summa: 16km, 1.33.35, tempo 5.51, puls 145 (rekordlågt 70%!)
Är ni lika förälskade som jag är?
Inte just nu kanske… Fråga mig igen imorgon när göteborgsstormen har avtagit… :)
Hörru, den där västen är den fodrad? Vill ha en väst och hade ju varit praktiskt om det var en fodrad reflexväst så jag slipper ha två västar på mig!!
Är det årets influensa?! Miranda vad har du spridit?! jag har börjat transportspringa till mataffären nuförtiden!
O ja, jättekär :)
Jag har haft min Craftväst i över ett år nu och tycker den är skitsnygg. Däremot har den en förmåga att vilja dra upp sig i midjan… Men det löser man enkelt med en säkerhetsnål!