Jag börjar bli mer och mer tveksam inför nästa år. Vad är det egentligen jag vill med träningen?
Alla andra runtom en har sina solklara mål, sina pers som ska mosas, sina tävlingar som ska utmanas. Jag har ju såklart lite tävlingar inbokade nästa år också, men jag tränar ju inte specifikt för dessa. Mina vänner lägger upp strategier och medel för hur de ska åstadkomma prestationer.
Jag njuter mest av att träna hela tiden. Jag orkar verkligen inte lägga upp någon strategi just nu. Också för att jag helt enkelt inte vet vad jag vill.
En sak vet jag. Jag vill ha äventyr med i leken. Jag behöver inte tävla hela tiden. För mig handlar löpningen mer om upplevelse än någonting annat. Jag vill inte att det ska vara över på direkten utan jag vill att det ska kräva en hel del, men samtidigt ge mycket tillbaka.
Men ändå, sedan blir jag lite avis på de andra. Jag vill ju också sätta pers på maran! Så är vi tillbaka till ruta 1 igen… där jag i stort sett vill allt.
Men liksom hur svårt ska det vara? Man väljer ett stort mål på våren och ett stort mål på hösten. Problemet är att jag har alldeles för många grejer både på våren och hösten som jag vill göra. ”Det kommr fler år..” Jovisst. Men jag är så dålig på att tänka på det viset.
Jag har alltså börjat tvivla lite på om TEC är äventyret för mig i vår.. då en annan sak har uppenbarat sig. Helsicke. Att man aldrig ska kunna bestämma sig.
Löpambivalensproblem?? Du med? ;)
Jag är lika virrig som du just nu. Fast ändå inte. tycker ingenting känns roligt nog. Vill hitta nåt helt nytt och lite ovanligt att springa. Gärna i skogen! :) *letar*
Lågsäsong just nu för löpningen och jag känner igen brådska med att formulera målen för 2011, betraktar 2011 som ett mellanår eftersom vi fick barn i september och FÖRSÖKER därmed släppa det mesta med mål men jag kommer ändå sätta några sådana för jag vill inte helt släppa ambitioner och min fina nivå.
En sak vet jag och det är att det blir inget Stockholm Marathon för mig 2011
http://wwwfyraochtrettio-staffan.blogspot.com/
PS, jag kan fortfarande inte länka till min blogg får svaret: ”Det där var väl ingen riktig adress? Glöm inte http://” det är bara på din blogg det händer…
Jaa, känner framför allt igen det där med att vilja för mycket… Började löpa först i år och skulle genast hoppa på varenda lopp jag snubblade över. Fast nu får fokus vara på Vasaloppsträning till att börja med…
jag förstår dig :-) men det är rätt skönt med lyxproblem också … det brukar ju bli bra hur man än väljer. kram!
Hej!
Jag läste i senaste numret av iform om olika marathon. Jag fastnade speciellt för två. Ett som man springer i Sydafrika mitt bland djuren, vore inte det världens äventyr? att samtidigt som man göra någon man älskar, får se ett helt nytt landskap med massor av härliga djur? Du kan ju försöka springa från leoparderna ;)
Sedan var det ett som man springer i Kina, en del av löpningen är på Kinesiska muren! Dock är det så brant på vissa delar att man ibland behöver använda armarna och gå på ”alla fyra” upp för trapporna där. Jag tycker det verkar riktigt kul och en riktig utmaning :)
Hoppas du kommer på vilka mål du vill ha med träningen, vare det gäller nya utmaningar eller bara att njuta av den :)
ja, jag med! ambivalent! läs mitt inlägg i min blogg om att påverkas av alla andra och jämföra sig…kanske en tankeställare? läs också nedanför det om ”I do”-list som handlar om att vilja mer än man orkar och förmår…verkar som att vi har en del gemensamt… :)