Igår slogs jag av att 2011 är helt fantastiskt.

..och då har året inte ens börjat. Men det är helt fantastiskt från start. Vi har Rom Marathon att se fram emot, en äventyrsresa i Portugal, en 100miles-utmaning, ett par ultror, Stockholm Marathon, Vätternrundan, någon duathlon och triathlon-tävling (jajamen!), Sommartåget, Ursvik All in, ett hemligt med ack så underbart äventyr med min goa vän, och sannolikt även Berlin Marathon.

..och massor av träningstimmar, massor av njutbara minuter längst med en skogsstig, en väg, med vänner, med mamma, syster, en kaffepaus, och mycket mycket mer.

MEN

Man får inte låta sig svepas med i planeringen för mycket. Jag må älska att planera saker och ting, men risken finns att man stirrar sig blind på vad – som – komma – skall.

Nuet, det också. ”Ajuste”. Det skall också uppskattas.

Mitt sätt att uppskatta nuet på har ni nog redan lärt er. Det är att göra vad jag vill. Styra mitt liv på mitt sätt.. och sedan få skriva ner nuet, föreviga det och dela det med andra. Det tycker jag är en otroligt bra sysselsättning för att uppskatta nuet.

Då blir nuet ännu mer genomlevt. När jag springer, upplever, älskar varje bit och sedan sätter det på pränt. Jag må inte vara den största ”skrivaren” i träningsbloggsvärlden, utan jag framför allt bara rakt upp och ner som jag uppfattar det. Genuint kanske man kan kalla det? Inga större tankar om formulering eller presentation. Bara Miranda liksom.

Så samtidigt som jag ser fram emot detta tvåtusenelva otroligt mycket ser jag minst lika mycket fram emot var dag som går. Det är också minnen. Nuet.

För vet ni vad, framtiden har ju redan börjat :)