Att springa med tegelsten

Händelserik dag igår.

07.15 Fotografering

7.45-8.50 Morgonlöpning 11km

9.00 – 17.00 Arbete

17.05-17.15 Löpning till Sats Jakobsberg 2km

17.30-18.30 Training for Runners

19.00-20.15 Löpning hemåt 13km.

…sedan strech, mat och blogging. Mer än så pallade jag fan inte. Jag var helt slut! Missade att berätta om mitt löppass hem igår. Vänta ska ni få höra. Berätta ska jag definitivt göra, ni vet ju att jag alltid skriver om ALLA pass. Med siffror också, och tankar.

Det gör inte alla bloggare, vissa mörkar t.o.m sin träning, men jag dokumenterar varenda pass. Jag vill så gärna se dem i efterhand, och det gör verkligen det hela till en ”träningsdagbok”. Jag älskar att läsa om pass, och jag älskar att skriva dem – oavsett om det bara är den senaste rundan runt kvarteret liksom.

Passet hem igår i alla fall?

Nej det var inte enkelt att rulla igång benen igår efter sats-passet. Klubborna till ben ville inte röra på sig. Möjligtvis pga den där utfallsmassakern de utsatts för strax innan. Möjligtvis även bristen på kraft pga den tid som passerat sedan middagen,  energinivån var låg.

Men vet ni vad man gör då? Man sätter sig inte på pendeln hem. Man har 13km hemåt och man känner av morgonlöpningen och är rätt så trött. Man använder sig av Alexanders mantra TRAIN HARD – FIGHT EASY.

Så jag slirade fram på isen med spaghettibenen och tänkte -train hard, fight easy- och förställde mig att den 16:e milen i april säkert skulle bli 100ggr värre, så varför klaga nu? ;)

Sakta men säkert så kom jag igång igen, och började drömma bort åt andra håll. Löpningen kändes ganska lättsam trots den tunga ryggsäcken och jag njöt, och pulsen var låg. Snart var jag hemma igen, och jag slängde i mig mat som en annan elefant. Helt ärligt. Mat och löpning är livet. Borde kanske döpa om bloggen till Mirandas mat och mil.. haha för det är ju det jag skriver om hela tiden.

Så gott folk, tar det emot – stå emot! Du kan!

Summa: 13km, 1h17min, tempo 5.59, puls 161