Tänk vilken dröm att spendera ett år i löparskor. Andra människor kanske ryggar tillbaka och undrar om han inte är dum i huvudet: Jag fascineras och drömmer mig bort.

Ni som har varit med en stund vet ju att även jag har vissa idéer åt sådana här håll. Men ingenting händer på en gång. I år kommer jag i alla fall att sakteligen se vad jag har för kapacitet, och i alla fall springa riktigt långt i en vecka i sträck.

Låter väl mesigt i jämförelse med denna snubbe, men inte så mesigt egentligen. Det kommer gott folk, det kommer. En dag så!

Jag är ung, modig (naiv?) och med drömmar. Kan han så kan väl jag liksom. Varför begränsa sig?