Jag blev inspirerad av Anna som skrev om sin träningsbakrund och jag har också fått en del frågor om min egen. Jag vill även berätta mer om min överträning (som också efterfrågats) men då måste jag ju börja på rätt ställe – dvs när jag började träna.
När var sju år gammal började jag spela fotboll. Jag började snabbt därefter även spela innebandy och basket. Jag minns hur jag var 10-12 år och hade träning varje dag efter skolan. Höll på så upp mot 13årsåldern också. Jag var inte så värst intresserad av grabbar, jag älskade ju mina sporter. La till slut av med basketen eftersom jag inte hann, men det slutade med att jag körde mer fotboll och innebandy istället!
Nu till det bästa – Jag var målvakt. I FOTBOLL OCH INNEBANDY. Kan ni tänkte er ultralöperskan som målvakt?!
Jag var en grym målvakt, både inom fotboll och innebandy. Hade en sväng i statslaget inom fotboll vid 13-årsåldern innan jag lade av och satsade på innebandyn. Jag var en ännu bättre målvakt inom innebandy. Jag var van vid att få pris för matchens bästa lirare, jag älskade att visa upp mina reflexer och hade ett sjukt bra kast så jag fixade otroligt många assist-poäng. Jag trivdes grymt bra som innebandymålvakt!
Vid 15-16 års ålder var jag med i statslaget och tog SM-medaljer, mitt egna innebandylag gick och tog SM_guld (blev utnämd till All star) och allt gick otroligt bra tills tränarna valde att lägga ner laget.
Fick en del förfrågningar om olika lag men hade i ärlighetens namn tröttnat en del på sporten. Det hade varit 3-4 träningar i veckan och två matcher så långt tillbaka jag kunde minnas. Så jag hade tappat motivationen.
Jag stod alltså utan lag och jag var ju bara en lagspelare. Vad tränar man annars liksom? Hur gör man?
Fixade mig ett friskiskort och började träna på friskis. Jympa, spinning och styrketräning. Framförallt jympa, helst intensiv och helst 2-3 pass på raken. Noterade hur jag bara ville fortsätta träna efter varje pass, jag var ju inte alls lika trött som de andra.
Började ställa mig på löpbanden för att värma upp innan passen. Kanske skulle jag bli mer trött då efter passen?
Sedan började jag ta mina första riktiga löpsteg ute men det är en egen historia – som vi kommer till. Tills dess får ni smälta att jag är en gammal innebandymålvakt. Ni vet den där lata som sitter på knäna och roar sig med att nypa motståndarna i låren…!