Jag ”Åh älskling, kan vi inte göra hamburgare ikväll? Vi har ju massor av tid!”
Min pojkvän ”Jag vet inte om jag orkar…”
Jag ”Det är lungt, jag gör det!”
Min pojkvän ”Okej då, vad gott!”
Jag ”Men kan inte du gå och köpa jäst då eftersom jag lagar maten?”
..och så gick han iväg och köpte jäst medans jag letade efter ett bra recept. Väl tillbaka så nämnde jag att hans biffar brukar vara så goda så han gick med på att göra dem (så slapp jag). Därefter så skulle jag börja baka. Värmde vätskan och hade i jästen. Hade i lite mjöl. Skulle röra snabbare enligt min pojkvän. ”Ja, men visa hur då?” och så lämnade jag över ansvaret på honom.
Så han knådade, jobbade och lät degen jäsa. Kom tillbaka, gjorde de små brödbullarna och lät de jäsa igen. Skalade och hackade löken. Arbetade ihop med köttfärsen och gjorde biffarna. (Inte lite heller, det ser ju ut att vara mat för ett helt kompani). Hade in brödet i ugnen och höll koll. Skar t.o.m. tomaterna och löken.
Sedan var maten klar. Vad jag gjorde? Jag som hade lovat att laga middag? Bra fråga. Jag gjorde som vanligt. Jag lät honom göra allt eftersom jag vet att han älskar det. Kolla, det kallar jag kompromiss i sambolivet. Nej inte utnyttjande..hmm.. kompromiss. Eller? ;)
Till mitt försvar så la jag ihop burgaren helt själv haha…
Haha, ja, det ser jättegott ut iaf =)
Åhhh fyfan vad gott!!!!
Hej,
Först, du har en bra blogg, jag har nyss upptäckt den och löpningen :-)
Bröden ser hälsosamma och goda. Har du något recept som du kan dela med dig?
Tack på förhand.
Mathias
Tack så mycket! Kul att du också har hittat löpningen :)
Kolla det nya inlägget med receptet! mvh Miranda
hihi jag känner igen det där. :) Bra tips på bröd. Tack!