Jag har insett en sak. Den här bloggen med alla sina underbara kommentarer och positiva utrop har givit mig mycket motivation till träningen MEN jag har även insett att jag inte vill göra ett enda dåligt träningspass.

Jag vill inte misslyckas och ha ett uselt pass och skriva om det. Jag vill vara den där Mirandan som alltid presterar och alltid lyckas. Jag vet att det inte är ni därute som sätter press, utan att det är jag som sätter den pressen på mig själv. Det är jag som inte godtar misslyckande från mig själv. Träningen är ju liksom mitt liv för tillfället..

Glad Miranda innan passet. Dagens löparoutfit i röd känsla..

Så till dagens pass. Skulle springa en ”enkel” femma i valfritt tempo på bandet. Kroppen ville inte ens springa 1km idag. Jag tvingade mig till 2km och tankarna började vandra i ”överträningsträsket” som vanligt – min stora bov. Kroppen var pigg men benen ville verkligen inte.

Så jag gick av bandet och tvingade ut all den där frustrationen i styrkeövningarna. Benböj, tåhäv, utfall, triceps push-downs, flyes, hantelpress m.fl.

Så tänkte jag skita i att skriva om passet. Få det att låta som att jag ”tänkt göra så”, och inte visa att passet sög rejält. Ville inte visa att jag misslyckats med dagens träning, och att jag är närmre överträning än vad jag trodde. Men hey, jag är ju inte mer än människa..

Imorgon löpförbud.

Onsdag enkel löpning.

Jag tänker inte råka ut för överträningen igen, helvete heller…!